Nu är flytten gjord och vi har "enbart" städningen kvar. Har tagit ledigt idag och imorgon för att kunna få allt färdigt. Imorgon blir det till att köpa diskmaskin för det är ett måste. Eo och Peg tar flytten med ro men Pana är lite stressad. Hon är lite osäker på vad som händer och hon är väldigt understimulerad just nu. Men snart så kan vi börja återgå till vårt "normala" liv.

Läste Emmas blogg som precis varit på kurs för Jenny Damm som också har blindbyten i sin handling såsom många andra och jag började fundera lite mer kring just blindbyten.

Detta med blindbyten är ett nytt inslag i mitt handlingstänk. Vet ej om och hur mycket jag kommer att använda blindbyte men det känns bra att veta att jag och Eo faktiskt kan använda oss av bytet ifall vi behöver. Eo har som ju svårt för när jag klantar till det och inte rör på mina fötter tillräckligt snabbt i framförbytena och hamnar front mot front med henne.

Annica Aller, som jag gick kurs för och testade bytet för första gången, använde blindbytet där man gjorde ett framförbyte. Man kan alltså välja antingen framförbyte eller blindbyte i en specifik situation. Detta är en bra riktlinje för mig som är ny på det här med blindbyte och behöver inte fundera så mycket över hur, var och när. Jag har bra kläm på framförbytena och var min placering ska vara vid ett framförbyte.  

Det jag nu funderar över är om VAR och NÄR man kan och vill använda bytet och om de flesta tänker lika eller om det finns olika kriterier för bytet? Hur tänker ni andra agilityförare runt blindbytet eller tänker ni inte utan bara gör? Det finns säkert många varianter och jag är nyfiken på hur just ni gör om ni gör bytet alls vill säga. Tack för dina tankar Emma.

Isak och Eo gjorde sin andra start i agility i Avesta i helgen. Den första gjorde de förra året och det är ett tag sedan. De har tränat sporadiskt under året. De behöver träna lite till tillsammans för att köra ihop sig lite mer och få Eo att släppa mig mer. På träning funkar det alltid men klart det är skillnad på tävling. Eo tycker ju även att själva tävlingssituationen är lite jobbig så det blir ännu svårare för Isak att visa henne vägen runt agilitybanan. 

Jag är iallafall otroligt stolt över min Isak som gör ett så bra jobb :love:  

Jag har fått biljetter till Årets Jakt, fiske, Hund, Skytte och vilt/fiskevårdsmässa på Tullgarns slott. Tyvärr hinner vi bara att gå på Söndagen då vi flyttar i helgen. Vi räknar med att vi ska vara klara med flytten på lördag så vi kan gå på mässan på Söndagen. Isak har även fotbollsmatch i Södertälje på Söndag förmiddag så vi drar direkt till Tullgarn efter det. Det ska bli intressant.

Klicka på bilden och kolla in programmet. Det finns hur mycket roligt som helst att göra för hela familjen.

Jag letar efter att par nya stövlar och vill ha ett par bekväma som jag kan använda ofta. Jag tror jag har hittat ett par från Muckboot som jag vill ha. De finns i olika färger och modeller. Först var jag inne på skomodellen men insåg sedan att det räcker nog inte till i fårhagen eller på en vattendränkt fotbollsplan, vare sig det är agility eller fotbollsmatch med killarna.

Vilken färg tycker ni är snyggast? Det finns även helsvarta men det kändes tråkigt. Är det någon som har testat stövlar/skor från Muckboot? Dela gärna med er då de inte är billiga men kanske värt sitt pris... Jag gillar att de är tvättbara och har mjukt skaft.

I lördags kanonvarmt, söndags regn heeeela dagen, igår kanonväder och idag regn heeela dagen. Kan inte vädret bestämma sig. Ibland är det skönt att sitta inne på ett varmt kontor men stackars Isak och hans klass var på klassresa idag. De ska vara utomhus hela dagen och ha med sig matsäck. Han har två jackor med sig, regnbyxor och stövlar så jag hoppas han klarar sig bra.

Nu har jag läst ut första delen i Hammarbyserien, pepperkakshuset av Carin Gerhardsson, och i helgen fick jag allt kopplat av i husvagnen med den andra delen, mamma pappa barn. Jag kan rekommendera dessa böcker. De är som alla andra mordböcker men lite läskigare, sådär så det kryper i kroppen.. Det har även kommit en tredje del, vyssan lull, men den finns inte i pocket ännu. Jag är ett litet pocketfan..

    

Christina Beskows Pippi


Nu har vi avverkat en helg i Avesta med två, vädermässigt, extremdagar. I lördags var det otroligt varmt och idag så har det regnat oavbrutet hela dagen. Vi var på Speedwaylaget Masarnas huvudarena och det var en ganska cool plats och jag var väldigt nyfiken på underlaget som var grus. Tyvärr fick vi inte känna så mycket på det snabba underlaget då ena dagen var det sol och underlaget blev väldigt torrt och halt på grund av det. Idag var det lervälling kan man minst sagt säga och snorhalt. Men det hade det även varit om det varit på gräs då gräs är minst lika halt och lerigt vid denna typ av ihållande regn.

Igår körde Isak med Eo och det gick riktigt bra tycker jag. De är så duktiga.. Tyvärr så gjorde Isak ett byte han inte skulle göra och de kom av sig vilket gjorde att Eo började kolla efter mig. De kämpade vidare och jag är så stolt över dem. De diskade sig tyvärr men man får se till de bra bitarna och innan strulet gjorde de en kanonbra start. Mina duktiga älsklingar.

Jag startade själv idag och jag är relativt nöjd. Första klassen som var en hopp 3 i lervälling och ösregn är jag super super nöjd med. Jag diskade oss för jag sprang helt enkelt fel bana.... Jag vet inte hur det gick till men vips så var vi fel :D.. Men Eo märkte ingenting så jag hittade på en egen sväng innan jag gav mig in i den rätta banan igen och vi gick felfria på den bana jag tog. Jag väljer att se det så iallafall och jag är så nöjd för hon sprang så fint. Agilityklassen gick inte lika bra. Starten gick bra men sedan så gjorde jag en gammal vana som jag försöker vänja mig av vid och det är att jag skjuter ut höften och på beställning så springer Eo ut i en båge och missar hinder. Vi diskade oss där men körde på som inget hade hänt men hon märkte av det ändå och det blev sådär. Hon sprang som en galning och var superspeedad men hon låste sig lite och var inte riktigt så följsam som jag vill ha henne. Vi höll även på att krocka innan slalom då jag var på väg mot slalom och hon hade tänkt att ta balansbommen igen. Hon fick hoppa undan mina fötter och Eo blev så arg. Hon bara tvärstannade och bara skällde på mig. Vi sprang bara i mål diskade och glada efter den fadäsen.

Jag är trots diskningarna väldigt nöjd med helgen då vi klättrade ett steg upp till på självförtroendesstegen och jag vet att vi kan och nu ska vi bara börja resan mot ett bättre samarbete. Nu framöver är det hårdträning på kontaktfälten igen, även om vi inte missade dem idag så var de väldigt osäkra. Ett stort tack till våra klubbkamrater för en trevlig grillkväll på lördagskvällen. Det gör vi om snart.

Det ska dra in ett herrans oväder ikväll. Det ösregnar coh åskar i Göteborg och ovädret är på väg mot östkusten. Just nu känner jag att jag inte vill åka till Avesta. Hur kul är det att vara i en husvagn med tre blöta och grusiga hundar varav den ena är åskrädd, den andra sover som en gris i sängen, vilket är bra, och den tredje gör sin debut i husvagnssvängen. Är lite osäker på hur det påverkar henne och om hon kommer att förknippa husvagnen med galenskap framöver.

Blir det massor av regn så kommer säkert inte underlaget bli så kul heller eftersom det är en speedwaybanan och underlaget är grus. Då tänker jag inte på själva tävlandet för det stör mig inte utan på hanteringen och förvaringen av hundarna. Gahh... Det blir till att packa ner massor av handdukar.

Dessutom är det klass 3 varning på SMHIs sida.

Men resten av helgen kommer det att se ut som helt ok väder. Hoppas, hoppas...

Jag har fått äran att bli tillfrågad om jag vill sitta i juryn tillsammans med ca 10 st andra jurymedlemmar och utse en vinnare som vinner en ny videokamera.  Det var klart jag ville vara med i juryn och jag ser fram emot många roliga inslag att välja mellan.

LYCKA TILL

Klicka på bilden för att vara med i tävlingen.

Panas andra gång i fårhagen. Denna gång utan instruktör. Gissa om jag var förvirrad för jag har ingen aning om hur man ska röra sig.. Men det gick ganska bra. Skönt att (än så länge) Pana är ganska lugn med fåren och har ingen tendens att jaga dem eller bita. Hon tyckte det var skönt när de stod still i hörnet, hihi. Skönt att det snart är kurs så jag får lära mig hur man ska röra sig i fårhagen för att hjälpa henne. Piskan hade jag som en förlängd arm och trodde i min enfald att fåren skulle se den, men de struntade fullständigt i den haha. Linan hade vi inte behövt ha för Pana var otroligt lyhörd och det var mer en säkerhetsåtgärd från min lekmannasida.

Idag så blir det Isak som ska träna med Eo. Han kommer att få tävla Eo i agilityklassen på lördagen i Avesta. Vi var bara anmälda till agilityklassen för Tommy dömer hopp trean och då får inte jag eller Isak springa. Gör inte mig någonting då jag, Isak och alla hundarna har en lååååång sovmorgon. Jag vet att Isak kommer att klara att tävla Eo briljant och de är så duktiga ihop. han har startat henne förrut och det har gått hur bra som helst.
På söndagen tävlar jag båda klasserna. Det ska bli skönt att få komma iväg med husvagnen i helgen för nästa vecka smäller det. Vi kommer få nycklarna till vår nyinköpta lägenhet imorgon och vi kan börja flytta in nästa vecka. Det är både roligt och trist för jag trivs så otroligt bra i området vi bor i nu. Det är helt ljuvligt där men det är på andra våningen. Nu får vi ju en hörntomt med skog bakom. Det tråkiga är att jag är usel på inredning och det måste fixas till såsom att måla, lägga golv osv. Jag har ingen känsla för färg och form i någon större bemärkelse så vi får väl se vad jag och Tommy kan åstadkomma.

Lite mer film från kursen med Annica. Denna gång har jag tagit en sekvens från början av kursen och den sista banan vi sprang två dagar senare. Det är sådan skillnad och jag blir alldeles lycklig. Vi har långt kvar innan vi är på topp men det känns som vi har tagit ett stort steg framåt under kursdagarna. Det vi har jobbat mest på är självförtroendet och byggt upp det. Det viktigaste är att jag ligger i fas med Eo och inte springer före henne utan vi jobbar på samma hinder hela tiden. Det är viktigt att jag ligger tätt, tätt intill hinderstöden och hjälper henne i varje situation så här i början. När hon blir osäker och jag springer ifrån henne så slutar hon springa eller springer förbi hindren. Det är så tydligt och jag får ett kvitto direkt på att jag är felplacerad. När självförtroendet börjar öka kan vi öka svårigheterna.
Det var skönt att höra att Annica tyckte jag hade en bra grundtränad hund så det behövde jag inte oroa mig för utan det är självförtroendet hos oss båda som behöver stärkas. Jag tycker att Annica har gjort ett strålande jobb med mig och Eo och nu är det upp till mig att fortsätta i denna uppåtgående spiral. Eo gjorde dessutom en stark insats på Strängnäs cup på lördagen efter två dagars hård träning så presterade hon ändå fyra lopp med skönaste attityden på länge. Hon vann hopploppet och vi gick sedan till final, därav fick vi springa två lopp extra. Vi kom åtta i finalen och det får vi vara mer än nöjda över. Jag är så stolt över min prinsessa och jag kände att hon verkligen gjorde sitt bästa. Jag har film på dessa lopp med men det får bli en annan gång.

Vad ska jag skriva om matchen som killarna spelade igår. Ibland spelade de briljant och ibland undrade jag om de var kvar på samma planet.. Det svåraste att hantera var killarna på bänken. Vilket tjat,, var ska jag vara, jag vill vara topp, jag vill vara mittfält, när ska jag in, jag vill spela med xx, jag vill inte vara back, jag vill vara back osv osv.. Jag höll på att bli galen. Det fanns mycket att önska från mig själv i mitt agerande som lagledare, det var skitsvårt att hålla koll på spelet samtidigt att byta killarna på planen samtidigt som att instruera den killen som ska in på planen. Jag och Tommy hjälptes åt men vi var inte bra.. och det speglades av på killarna inne på plan.

Trots detta tog de flesta tog ett steg framåt i utvecklingen och tuffade till sig och det var kul att se. Några hittade sin plats på plan och levde upp i hela sitt spel så jag ser definitivt framåt trots frustationen efter matchen. De förlorade med relativt stora siffror men det var absolut inte rättvist resultat. Det borde varit mer lika. Ännu en gång fick Isak nätat en boll. Han är en riktig måltjuv. På rätt plats vid rätt tillfälle. Nu är det bara att samla ihop sig och fokusera framåt mot nästa träningar och matcher.
 
Är det någon som har bra pedagogiska övningar så man får en bunt tioåringar att lyssna och koncentrera sig längre än tre minuter får gärna dela med sig. Jag och Tommy behöver all hjälp vi kan få...

Blindbyten är något som jag inte har med i mitt sätt att köra av den anledningen att jag trodde att jag och Eo inte skulle kunna fixa ännu en signal när vi kör. Jag har fullt upp med att hålla koll på armar och ben i framförbyten och bakombyten och hur ska vi då klara av att ha en aspekt till att hålla reda på? Men… det senaste året har jag funderat mer och mer på om blindbyten skulle passa oss då Eo tycker det är ganska jobbigt när jag gör framförbyten och vi hamnar front mot front, även om jag försöker snurra så snabbt jag kan. Jag har studerat bytena men inte introducerat det i min handling för jag inte visste hur man skulle göra. Nu när Annica Aller var här och höll kurs så var det ett ypperligt tillfälle att testa. Jag har en tendens att springa för fort och springer väldigt gärna på agilityplan och Annica trodde då att blindbyten skulle passa mitt sätt att springa så vi testade.

Den STORA förändringen för mig och Eo denna kurs var att Annica såg direkt Vår svaghet och varför Eo blir så osäker och inte vill springa på ordentligt. Det var för att jag låg ett steg för långt fram i handlingen hela tiden. Jag var alltid ett hinder före henne hela tiden. Både mentalt och fysiskt. Jag var inte i samma fas som Eo och Eo såg bara ryggen eller sidan på mig hela tiden. Inte konstigt att hon inte ville samarbeta mig med när jag var så nonchalant mot henne. På två dagar har Eo ökat sitt självförtroende och börjat springa på ordentligt. Det är så roligt. Nu gäller det att jag inte glömmer av henne och att vi ska jobba tillsammans hela tiden.

Annica i full fart att visa ett blindbyte



Denna dag har vi tillbringat på agilityplan med Annica Aller. Hittills har det varit väldigt roligt och lärorikt. Jag och Tommy har filmat all träning och vi har hunnit kolla igenom den så vi kan bli ännu bättre imorgon. Vi har en hel dag med agility kvar. Jag har testat en hel nya handlingsvarianter men det orkar jag bara inte skriva om just nu utan jag ska försöka få till en sammanfattning av kursen senare. Men jag har iallafall testat mitt första blindbyte någonsin...

Nu är det bara en dag kvar innan långledigheten. Jag slutar dessutom tidigare imorgon. Ledighet och ledighet, det kommer vara en ledighet med massor av roliga aktiviteter. På torsdag och fredag kommer jag och Tommy spendera vår tid på en tvådagars agilitykurs med Annica Aller på klubben. På torsdag kväll är det även fotbollsträning. Lördagen kommer också att tillbringas på agililtyplan genom att vi tävlar Strängnäs cup. På söndag åker vi till Järna för att kolla på Isak och killarna när de spelar fotbollsmatch. Puhh.. sen var den "ledigheten" över.

Igår var jag och Tommy iväg och skulle låta Pana få träffa får för första gången. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig. Troligtvis hade jag väntat mig en helt galen hund röjandes bland fåren men ack vad jag misstog mig. Först var hon väldigt tveksam till dessa konstigt luktande, bräkande, ulliga saker som rörde sig när man gick mot dem. Jag var inte så förvånad över att hon skulle tycka de var så konstiga och hon sökte kontakt med oss människor och försökte få igång Stefans hund Chip och leka istället för att kolla på fåren. Det som förvånade mig mest var att hon faktiskt sökte stöd hos mig. Det gjorde mig väldigt varm om hjärtat att hon kan känna stöd hos mig och ville ha min hjälp. Det är början till en bra relation.

Ni kan se på filmen nedan hur det hela, nja inte hela för Tommy fick inte med själva ”tändningen”. Fråga mig inte vad han gjorde för filmade gjorde han inte iallafall. Han skyller på kameran. Jag vet att han inte gjorde det med vilje men klart man blir besviken för en första gång av något får man aldrig igen och Panas tändning på fåren var såå häftigt att se. (Jag tycker om dig ändå Tommy, Puss) Stefan splittrade lite på fåren så att Pana skulle få fram instinkten att samla ihop fåren och Chip hjälpte till att få fåren i rörelse. Det var verkligen som att trycka på en knapp och helt plötsligt vallade hon med en sjyst stil och ett fint avstånd. Jag trodde inte hon skulle tända så som hon gjorde första gången men vilken tjej jag har. Hon vallade faktiskt!!

Vilken känsla och det var nästan så en tår kom för jag var så stolt och överumplad över min tjej. Man behöver inte ens fundera över vad hon är avlad till. Och vad ”stor” hon blev. Hon växte i självförtroende flera meter redan första gången. Jag kan inte bärga mig tills kursen skall starta V. 24. Vi ska till Stefan några gånger till innan kursen och Pana fick sådana fina ord av Stefan. Han tyckte att hon såg jättefin ut och det kunde bli en riktigt bra vallhund. Han tyckte att jag skulle strunta i den där hinderhoppningen och börja valla ordentligt istället ha ha..

Jag missade premiärmatchen men idag var jag och Tommy med killarna på hemmamatchen mot Assyriska. Åker rivstartade och spelade en riktigt grym första halvlek. De kämpade hade ett bra spel och spelade som ett lag. Isak fick göra det första målet och det är alltid kul. Andra halvlek var inte riktigt lika bra. De orkade helt enkelt inte. Mer konditionsträning alltså... men för övrigt så det periodvis riktigt riktigt bra ut. Framtiden är för oss, det är en sak som är säkert.

Nu blir det till att testa en ny blogg. Var så trött på den gamla som jag inte visste hur man ändrade vissa saker. Denna bloggen verkar ha mer möjligheter utan att man är ett dataproffs. Tyck gärna till vad ni stackars få läsare tycker :)