Disktrasorna är hemma

Christina Beskows Pippi


Nu har vi avverkat en helg i Avesta med två, vädermässigt, extremdagar. I lördags var det otroligt varmt och idag så har det regnat oavbrutet hela dagen. Vi var på Speedwaylaget Masarnas huvudarena och det var en ganska cool plats och jag var väldigt nyfiken på underlaget som var grus. Tyvärr fick vi inte känna så mycket på det snabba underlaget då ena dagen var det sol och underlaget blev väldigt torrt och halt på grund av det. Idag var det lervälling kan man minst sagt säga och snorhalt. Men det hade det även varit om det varit på gräs då gräs är minst lika halt och lerigt vid denna typ av ihållande regn.

Igår körde Isak med Eo och det gick riktigt bra tycker jag. De är så duktiga.. Tyvärr så gjorde Isak ett byte han inte skulle göra och de kom av sig vilket gjorde att Eo började kolla efter mig. De kämpade vidare och jag är så stolt över dem. De diskade sig tyvärr men man får se till de bra bitarna och innan strulet gjorde de en kanonbra start. Mina duktiga älsklingar.

Jag startade själv idag och jag är relativt nöjd. Första klassen som var en hopp 3 i lervälling och ösregn är jag super super nöjd med. Jag diskade oss för jag sprang helt enkelt fel bana.... Jag vet inte hur det gick till men vips så var vi fel :D.. Men Eo märkte ingenting så jag hittade på en egen sväng innan jag gav mig in i den rätta banan igen och vi gick felfria på den bana jag tog. Jag väljer att se det så iallafall och jag är så nöjd för hon sprang så fint. Agilityklassen gick inte lika bra. Starten gick bra men sedan så gjorde jag en gammal vana som jag försöker vänja mig av vid och det är att jag skjuter ut höften och på beställning så springer Eo ut i en båge och missar hinder. Vi diskade oss där men körde på som inget hade hänt men hon märkte av det ändå och det blev sådär. Hon sprang som en galning och var superspeedad men hon låste sig lite och var inte riktigt så följsam som jag vill ha henne. Vi höll även på att krocka innan slalom då jag var på väg mot slalom och hon hade tänkt att ta balansbommen igen. Hon fick hoppa undan mina fötter och Eo blev så arg. Hon bara tvärstannade och bara skällde på mig. Vi sprang bara i mål diskade och glada efter den fadäsen.

Jag är trots diskningarna väldigt nöjd med helgen då vi klättrade ett steg upp till på självförtroendesstegen och jag vet att vi kan och nu ska vi bara börja resan mot ett bättre samarbete. Nu framöver är det hårdträning på kontaktfälten igen, även om vi inte missade dem idag så var de väldigt osäkra. Ett stort tack till våra klubbkamrater för en trevlig grillkväll på lördagskvällen. Det gör vi om snart.


Kommentarer
Postat av: Jenny

Tänk att det alltid blir extremväder när man ger sig ut på nåt...



Små missar är inte så mycket att göra åt. Bara att träna vidare och ha roligt.

Så länge man är nöjd. Som för Kate i helgen. Egentligen om det varit en rutinerad hund så hade det varit kass men med henne så var det super. Hon gjorde verkligen sitt bästa.

Är så stolt över min sessa och Marie gjorde ett kanonjobb med henne. Bara att träna mera och göra fler försök.=)



Hur går det med Pana och fåren? Ser med spänning fram emot fler rapporter.;-)

Vi har kurs på lördag igen. Längtar efter varje träningstillfälle.

Har verkligen hittat min sport.=)



Kram Jenny

2010-05-24 @ 15:19:49
URL: http://borderlites.blogspot.com
Postat av: Jenny

Visst är det svårt i början med vallningen.:-)

Man ska hålla ordning på både hund och får och inte minst sig själv.;-)



Man irrar baklänges hit och dit & större delen av tiden har man ingen aning om vart man sätter fötterna.

Fåren måste man lära sig att läsa och det är inte alltid det lättaste då olika flockar är snabbare än andra. (eller tvärt om) ;-)

Nuförtiden ser jag oftast på fåren vart hunden är och vad den håller på med. Praktiskt eftersom hunden har en förmåga att försvinna ur synfältet titt som tätt.



Förutom att lära sig läsa fåren så ska man ju även hjälpa hunden på traven. Att bygga upp ett samarbete tar sin tid och sen kommer det där med kroppen och signaler.

Jösses vilka blundrar man gjort. (och fortfarande gör emellanåt) :-D



Du har ju detsamma inom agilityn. Du måste visa hunden rätt med kroppen för att kunna styra den. Som du skrev att du skjuter ut höften.

En liten liten rörelse kan vara det som hunden läser och det blir det som är avgörande för ett moment.



Jag har tagit bort de flesta pekningar och vägvisningar med armarna.

Kunde inte knappt vinka till grannen innan den gamle var som en furie över gårdsplan.

'Matte visade att jag skulle sticka höger!! Jag vet vart jag ska!!!' VRROOOOMMM!!!!!



Numera visar jag med kroppen genom vridningar, steg mot eller från hunden osv.



Tänk på att ta det lugnt bara. Går det för fort, stanna hunden och andas en stund så hjärnan får snurrat tillbaka till ursprungsläget.

Gå inte in och finjustera nåt förrän ALLA grunderna sitter.

Går man in och pillar för mycket i detaljer i början så blir både du och hunden förvirrade.



Det bästa tips man kan ge i början är 'Ta det lugnt. Går det för fort, stanna och andas, vrid tillbaka hjärnan ;-) och starta lugnt igen.'



Kram Jenny

2010-05-24 @ 23:33:37
URL: http://borderlites.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0