Strängnäs cup

Här kommer ett sammandrag från Strängnäs cup, signerat Hanna..



Vårt Strängnäs cup blev inte riktigt som jag tänkt mig. Eo vann för tre år sedan sedan dess har vi varit i final men inte i år.. Tanten behagade inte att ta slalom. Som om jag blev förvånad.. nej.. Hon har legat på soffan och ätit praliner de sista månaden och inte tränat något större. Det funkar inte på den lilla sheltien. Övrigt skötte hon sig kanon.

Pana var superladdad och har hon en förare som kan visa henne ordentligt så hade det blivit strålande. I hoppklassen fick jag blackout och går en banvandring som är helt fel för oss. Varför vet jag inte.. Vi håller på att träna på bakombyten och det är svårt. På hoppbanan kom jag ohjälplig efter hur jag än gjorde och var tvungen till några bakombyten som gick hyfsat bra men det var ett bakombyte som hon inte ens reagerade på och då är disken ett faktum varefter allt blev knas.. Agilityklassen var jag nöjd med. Lysande kontaktfält och ett klockrent slalom, dock två rivningar vilken jag kan ta på mig en då jag var tvungen att ropa på henne men den andra tycker jag nog att hon slarvade.

Just rivningar i hög fart är ett litet problem, vi har lite för bråttom både jag och Pana. Jag vill gärna sticka lite tidigt varav Pana blir stressad och drar på lite extra och rivningen kommer. Något vi verkligen måste ta tag i och träna på att fullfölja hindret. Pana behöver träna på att själv ta hindret oberoende var jag är, att bli lite mer självständig på hindret och ta lite mer ansvar.

Film finnes och jag hoppas vi hinner fixa till den och då kommer den självklart upp.


Årets första tävling för mig och Pana

Igår var vi iväg i Nacka för vår första tävling för säsongen jag och Pana. Jag hade inga förväntningar utan jag hade lite delmål jag ville klara av.

För det första, att jag skulle vara lugn och inte stressa upp mig och fullfölja varje rörelse. Affirmationen.. jag hinner mer än jag tror.. Det andra var att göra bra kontaktfält och låta Pana stå en liten stund och inte rusa iväg. Det tredje var att behålla fokus och jobba ända in i mål.

Agilityloppet var jag relativt nöjd med. Jag var lugn hela loppet, Pana stod på kontaktfälten och väntade på släppkommando och jag hade is i magen. Balansens kontaktfält var inte helt ok. För långsam ner och gick inte ända ner. Det är bara att träna vidare för hon klarar inte riktigt av det på tävling ännu, eller om det är jag som gör något annorlunda?? En liten miss i första framförbytet, jag gjorde inte riktigt färdigt bytet av någon konstig anledning så det blev lite dåliga förutsättningar för Pana till slalom OCH jag var uppe och flaxade med armarna... Jag måste verkligen träna hårdare på detta.. Andra missen var efter slalom och hoppet då jag kom alldeles för långt ner på de nästkommande hoppen vilket resulterade i en alldeles för stor sväng för att jag tryckte bort henne. Jag hamnade ohjälpligt efter henne i tunneln och fick en dålig väg ut ur tunneln. A-hindret var bra och sedan var det den där förbenade viadukten...

 

Jag var nöjd med loppet överlag men det finns en del detaljer att slipa på från min sida. Men jag börjar känna mig mer och mer bekväm med att köra stor hund och Pana är alldeles fantastiskt rolig att jobba med.

Hopploppet var ok förutom att jag inte höll mig till den väg jag gick på banvandringen och det gick inte så bra så klart. Jag hamnade efter Pana i slalom och hon tog inte sista pinnen i slalom och fortsatte sedan som en galning genom alla tunnlarna innan jag fick stopp på henne.. Hon kröp under viadukten även denna klass och jag blev lite uppgiven. Vi fick chansen att göra om den och då klarade hon den galant. Skönt. Hon var helt övertygad om att det var en tunnel. Det ser faktiskt ut som det. Om man kollar på tunnelhållarna kan det lika gärna vara en viadukt och vica versa.

När klassens sista hund gick i mål fick jag möjlighet att köra lite fler gånger på viadukten. Hon hoppade varje gång och jag hoppas hon lärde sig att känna igen en viadukt. Nu ska det tränas vidare...


Filmen

Här är den utlovade filmen från Veronicas kurs. Det är Tommy som har redigerat :)


Kurs för Veronica



I torsdags var vi på kurs jag och Pana. Jag var lite förvirrad först över min lilla brun men så här i efterhand är jag supernöjd och jag fick det sista vi gjorde på film. Det var nyttigt och jag förstod lite mer vad Veronica menade med att jag inte riktigt fullföljer mina rörelser. Något jag verkligen verkligen måste träna på. Stackars hund som har en så slarvig förare...

Vi fick lite mer läxa och det var att jobba vidare på snävare svängar och träna på att inte ta hopphinder rakt fram efter slalom. Det var svårt sa lilla brun.. Hon är inte så rutinerad och vi har inte tränat något större på hela vintern. Vi satte igång henne för några veckor sedan ordentligt och det är ibland lätt att glömma det.

Mycket nyttigt fick vi träna på och jag fick många ahaupplevelser. Det jag var ute efter på kursen var först och främst att jag skulle lära mig att placera mig rätt vid svängar och andra trixiga ställen då jag har svårt att ställa om mig från smallhund, utan eget driv, till en het large hund med massor av eget driv. Jag tycker att jag tog ett stort steg igår dessutom uppförde Pana sig exemplariskt. Helt coollugn, inga hysteriska hoppande mot planen och skällande när de andra körde och hon hade hjärnan påkopplad hela tiden. Vilken tjej jag har....

Filmen ska komma hoppas jag. Är inte vän med min Iphone just nu..


Lagtävling

Idag och imorgon skulle sista lagtävlingarna för denna SM-period gå av stapeln, dock så satte vädergudarna käppar i hjulet för oss denna gång. Tävlingen blev inställd och det var helt rätt beslut men... Vi hade en chans att ta pinnar så det skulle räcka till ett SM-deltagande, men som hela vår lagtävlingssäsong så har även denna tävling genomsyrats med stolpe ut.

Till SM i Borlänge kommer jag att åka ändå då Tommy ska döma kontaktfält. Jag får se fram emot att vara support till mina lagkamrater, som kvalat individuellt, och andra vänner som har kvalat till SM. Ni är grymma... Vad som gäller för Eo får jag väl ge upp drömmen att få tävla SM med henne. Bara inse fakta och sedan satsa på att jag kommer att tävla SM med Pana i framtiden.

Så här såg det ut i morse när vi anlände till tävlingsplatsen. Helt galet mycket snö i April...


Yes

Tur i oturen så fick jag en plats på Veronica Baches kurs på klubben den 19 April. Stackars Annettes Västa fick livmodersinflamation och är opererad så hon kan inte vara med på kursen vilket resulterade i att jag fick chansen till den platsen.

Det är en halvdagskurs och jag ser väldigt mycket fram emot den. Ska försöka filma ganska mycket så jag kan analysera och ha som påminnelse för mig själv till vidare träning.


Besvikelse

I tisdags skulle jag äntligen få gå kurs på "Soumivis" för Veronica, som jag har längtat. Men tyvärr blev Veronica sjuk och kursen ställdes in. Gahh, vilken otur och hoppas Veronica kryar på sig snart. Det var inte lätt att få en plats på kursen men vi fick lite andra alternativ utav Veronica ifall vi inte ville ha pengarna tillbaks. Vi försöker nu fixa en dag så vi kan ta en privatlektion istället.

Det jag behöver är att träna på tajmingen. Det är så sjukt svårt att hitta rätt med Pana då jag är så van vid Eo. Jag måste tänka mycket mer med Pana och vara väldigt mycket tidigare med kommandon. Ett helt annat tänkt när det gäller placeringen och hjälpen vid hinder. När det gäller Eo är det mest att springa och peka och hjälpa henne tajt vid varje hinder. Med Pana så måste jag lära mig att placera mig tidigt dit vi ska och vara ur vägen. Jag är nästintill alltid sen och det gör att hon river väldigt mycket. Jag hoppas att det är jag som gör att hon river i alla fall. Det är inte så fysiskt jobbigt att köra Pana som Eo så jag bör ju ha mycket energi att kunna lägga på planering istället för att springa... Det jag måste göra är att förbereda mycket tidigare innan hindren, alltså inte när hon trampar av utan när hon tar sista galppsprånget innan Pana stampar av hoppet. Med Eo gör jag det i princip precis vid hindret. Det är jättestor skillnad.

Jag och Tommy har börjat skissa på en liten träningsplan och jag sitter och läser på lite hur Veronica tänker när det gäller träning samtidigt som jag sitter och kollar på livesändningarna från agilitytävlingarna i Skåne, Gåsahoppet. Mycket inspiration..


SM-pinne

Vilken dag det var igår... Den började helt galet med snö och jag sprang säkert tio gånger fram och tillbaka mellan hemmet och bilen innan jag kom i väg en halvtimme senare än beräknat. Jag skulle möta upp Malin för att hämta Ronja eftersom Malin skulle göra högskoleprovet.

Väl iväg så var jag inte på det bästa humöret och jag visste att vi enbart var tre hundar i laget men det var bara att bita ihop. Dagen visade sig sluta helt kanon....

Jag skulle springa med två hundar, Eo och Malins Ronja. Bara det är en utmaning men efter att testat Ronja på träning var jag inte ett dugg orolig. Vilken hund.. helt grym.. hon har bara ett läge, hon kör samma tempo heeela tiden och det var bara att vara där och visa henne vägen så löste hon allt!! Tack igen Malin för att jag fick köra henne och känna hur det känns att köra en hund som är säker och inte så flamsig och överkänslig som Eo.

Första loppet nollade Ronja och Ella, Eo drog på sig en femma på balansen. Vi kom femma av 15 lag startade lag denna dag. Andra loppet nollade Ronja, Ella en femma och Eo disk. Tredje loppet nollade Ronja och Eo, Ella en femma på A-hindret. Vi kom trea och en SM-Pinne.... Fjärde loppet nollade allihop!!! Grymma hundar men trötta så vi kom tyvärr precis utanför pinnplats alltså en fjärde plats. Men jag är sååå nöjd över denna dag.

Ronja nollade alla sina lopp och Eo gjorde två nollor. Men det jag värdesätter mest är nog att Eo gjorde 3 st slalom av fyra helt felfritt. Bara det är en seger för mig. Första slalomen var kanon, Andra slalomen gick hon in fel och sedan bråkade hon i mitten som hon brukar. Shit tänkte jag och blev lite osäker inför de sista två klasserna, ska hon orka. Den tredje slalomen stannade hon till och tänkte börja skälla men jag fortsatte som ingenting och Eo kom av sig och kämpade sig verkligen genom slalomen. Det tog lite tid men hon slet verkligen och det ska hon ha all heder för. Det gjorde mig varm och stolt i hjärtat. Det var det loppet vi fick SM-pinne i så det känns lite extra. Fjärde slalomen var lite lika men då hade hon mycket bättre fokus så den var helt ok.

Solen kom fram under dagen och det blev varmt och skönt. Det gjorde att jag kunde slappna av lite för att jag visste att hundarna hade det varmt och skönt i bilen.

Fler sådana här dagar tack, för det var verkligen en laddabatterietdag..


Upp och ner



Det går verkligen upp och ner med agilityn. Ena sekunden är det asskoj och i nästa sekund är det mindre skoj. Det är framförallt tråkigt och jobbigt att vi inte kan träna alla hundar samtidigt då de inte kan uppföra sig ordentligt. Vi får alltid ha en eller flera hundar i bilen om vi nu ska få någon lugn och ro. Detta är en nackdel då det tar lång tid att värma, hämta och lämna hundar.

När jag tränar lydnad kan jag ha fler hundar framme samtidigt men inte i agilityn. Det går helt över styr och det är så tråkigt. Hundarna fokuserar allt för mycket på den springande hunden och inte på själva agilityn. Svårt att bryta fokus alltså.

I morgon är det lagtävlingar för Eo, 4 lopp i Askersund och dessvärre blir vi bara 3 hundar i laget och jag kommer köra två av dem. Malin gör högskoleprovet så jag har fått äran att köra Ronja. Det är bara att ladda upp med mycket mat och socker om vi ska orka hålla fokus hela dagen imorgon.


SM-pinne

Äntligen!!! Vi tog vår första SM-pinne i lag idag. Vi har haft lite stolpe ut eller så har inte laget fått till bra lopp samtidigt. Vi byter bra lopp hej vilt.. Idag fick vi äntligen tre nollor och en andraplats var vår. Eo var med och bidrog till denna pinne och det känns så underbart att vi fick till en nolla. Det kändes nästan som jag vann SM efter den slalomen som vi gjorde idag. Åhh vad skönt det var.

De andra två loppen gjorde vi väldigt bra fast... vi fick fel i slalomen i de resterande loppen. De var lite smolk i bägaren men jag får inte gräva ner mig för det. Vi gjorde väldigt bra lopp och Eo hade fin attityd och även om vi inte riktigt har bra tider i kroppen så kommer tiderna att komma mer och mer om vi kan fortsätta att göra bra lopp och få mer självförtroende. Nu är det tre veckor till nästa tävling och det ska tränas slalom och kondition tills dess och försöka förbereda oss än mer. Då är det fyra laglopp som ska avverkas och vi lär få träna ordentligt så vi orkar hålla fokus i fyra lopp.

Hela helgen har gått i agilityns tecken. I går tog jag Pana och mötte upp Mikaela och Malin för lite träning. Det var ringrostigt kan jag säga. Pana var superladdad efter mååånga veckors vila och jag var knappt med i matchen men väldigt roligt hade vi. Efter träningen packade jag ihop familjen och vi åkte till Malin och Niklas för att kolla in melodifestivalen och äta  gott. Tina med sina smågrabbar dök också upp på kvällen och ju fler desto roligare. Vi stannade över och tog följe till tävlingarna idag. Tack så mycket för supergod mat och trevligt sällskap allihop och stort grattis till alla framgångar under dagen.


Snyggaste tröjorna i alla fall

Ja, Kistamässan ja.. Jag har smält lite utav det även om det sitter långt inne. Jag är trots allt villrådig över hur jag skall göra med den lilla sheltien. Hur mycket jobb orkar man lägga..

På Kistamässan kom jag med förhoppningar att vi skulle kunna bidra med fina laglopp och göra åtminstone en nolla men.... Eo fixade inte inomhusmiljön och var helstissig. När jag satte henne på startlinjen så mer eller mindre bara dog hon. Hon ville inte springa. Hon sprang på rätt ok ändå tills slalomen kom och då låste det sig totalt. Hon tvärvägrade.. Det var superjobbigt. Jag blir bara så besviken, jag vet att jag inte ska bli det men kan man bli annat. Vi förökte verkligen och jag slet som ett djur men slalomen var katastrof. Rena rama Titanic...

Jag åkte hem med ganska gott mod ändå för hon hade faktiskt presterat en relativt ok slalom det sista loppet så jag fick lite förhoppningar till nästa dag, men icke.. Samma sak igen. Jag gav upp och mitt lag som förövrigt var grymma fick klara sig själva och det gjorde de med bravur. Tribond hade lite otur igen.. Stolpe ut och det var enbart två pinnar i varje klass. Inte mycket marginal där inte. En tredje plats som bäst och det är väldigt bra.

Idag var jag och tränade agility, första gången sedan Kista, och Eo var hur laddad som helst. Hon var lite tveksam de första hindren men sedan släppte det och hon sprang superfint. Jag gjorde även slalom och det var inga problem så det är ju lite skönt. Bara att inse att det bland annat är tävlingsmiljön som påverkar så mycket, men frågan är bara.. är det värt det? Ska jag fortsätta? Tycker Eo det är roligt med att tävla trots att det är lite jobbigt? Det är jobbiga frågor att fundera på. Jag vet att Eo till exempel älskar ridhus, förutom i Rättvik där ljudnivån är extrem, så dessa tävlingar är mindre problem att tävla på men det är ju inte så många.

Snyggaste tröjorna och utan tvekan det trevligaste laget är jag med i åtminstone :D




Nya agilityregler

Domarkonferensen ja.. De nya reglerna är bra tycker jag, förutom slalomregeln.. Det var droppen som fick bägaren att rinna över.. Jag tappade all motivation till att fortsätta tävla Eo och agility över huvudtaget just nu.

Här är alla nya regler sammanfattat av Koppeltrasselsagilitykompisar (Anna Müller). 
 
‎2012 närmar sig med stormsteg och efter årsskiftet har vi en del regelnyheter in om agilityn. Här är några förändringar:

• Agilitydomare får nu döma samma dag som de tävlar (dock ej inte samma klass som de tävlar i och aldrig på egenritad bana)

• Det är inte längre tillåtet att peta in hunden där det blev fel i slalomet, utan för varje gång det blir fel inne i slalomet (5 fel) ska man börja om ...från början. I dagsläget kan man bara få 5 fel en gång per lopp i slalomet, från årsskiftet kan du få hur många femfelare som helst.

• Förare som har hundar som är mellan 43 och 44,99 cm får välja om de på svenska nationella tävlingar ska tävla hunden i large eller medium.

• Löptikar tillåts tävla i alla klasser. De ska behålla sina startnummer, alltså inte starta sist i startfältet som brukligt varit på t.ex SM fram tills nu.

• Det blir tillåtet att använda elektroniska kontaktfält

• Det blir tillåtet att använda sig av assisterande domare som enbart kontrollerar kontaktfält

• Du får själv välja om du vill att din hund ska flytta upp sig eller stanna i nuvarande klass. Precis som lydnaden alltså. Hundar som är "fullpinnade" kommer att fortsätta plocka pinnar trots att de inte behöver dem.

• Det blir tuffare att klassa upp sig från klass 2 till 3: 10% av startfältet får pinnar förutsatt att loppen är nollade. I nuläget är det 15%.

• Långhoppet i small blir lite längre: 40-60 cm mot dagens 40-50 cm.

• Förare måste få fri passage på båda sidor av alla hinder på minst 60 cm utom när tunnel ligger under balanshindren, då räcker det med fri passage på en sida.

• Maxade hinderhöjder tillåts inte längre i klass 1.

• Delbara däck kommer att tillåtas.

Den nya slalomregeln fick all luft att gå ur mig då vi har slitit med denna slalom och det är den som tar all min energi och nu när den nya regeln kom så var den första tanken att nu kommer jag att lägga ner tävlandet. Vi sliter så med slalomen varje tävling och i vissa fall så går Eo ut ur i slalomen men jag brukar peta in henne för att tar jag om så dör hon ännu mer...

En andra tanke som slår mig är att nu kommer slalomen att bli ett bedömningshinder ännu mer och om hunden får en liten längre sväng i slalom så måste man hålla koll på domaren om jag ska göra om hindret eller inte. Detta är bara något jag bekymrar mig över i lagklasserna för i de individuella klasserna har det ingen betydelse om jag får fem fel eller om jag diskar mig för 5 fel är väldigt sällan det leder till något och det är svårt att ta om med Eo för hon blir osäker med en gång då och jag behåller gärna motivationen framåt så mycket som möjligt.

Tack och lov har jag Pana som äääälskar slalomhindret som kanske kan väga upp mitt energidränage gällande Eos slalom.

Som jag känner just för tillfället (det går förhoppningsvis snart över) är att jag bara slänger ut pengar på ingenting när vi tävlar. Jag kan lika slänga pengarna i sjön för vi lyckas ju aldrig att prestera något. Alltid är det någonting.. mitt mål är att vi ska bli stabilare och att ta några SM-pinnar men det verkar inte hända som till exempel Eos debutlopp i ag3 då hon nollade och sprang in på en bra tid som skulle räcka till en SM-pinne men det visade sig att hon var diskad??? Varför då.. jo, domaren tyckte att hon gick fel i slalomen, vilket hon inte gjorde... Men ni förstår!!! så här är det alltid... Klart man tappar motivationen. Eo har ett bra driv förutom i slalom så visst skulle vi ha möjlighet att ta lite SM-pinnar om man ska utgå från farten men jag ska fundera lite på om det är värt allt tävlande. Just nu känns det inte som det.. men det går i vågor som allt.

Nu ska jag i allafall ladda inför Kistamässan då vi ska göra bra ifrån oss i laget.


Nya tag

Lite halvirriterad fortfarande över att detta f-bannade slalom och Eo inte går ihop så släpade jag ut slalomet och gjorde en liten allé av 6 st pinnar för att prova att stärka Eo lite i slalomet. Jag har inte lärt in slalomet genom allémetoden med Eo utan använt 2x2 vilket inte har varit en bra metod för henne och mig, när man har facit i hand. Det som är lite skönt för min självkänsla är att Pana har en supergrym slalom så det beror inte bara på mig och min träning att slalomet inte har blivit så bra som jag har velat utan att det faktiskt också beror på träningsämnet och individen.

Jag får försöka att köra lite varje dag så Eo får upp självförtroendet och sedan blir det till att släpa med sig slalomet till klubben så jag kan använda det där också. Det är i längre kombinationer och banor som hon kan tycka det blir jobbigt. Oftast är det inte några problem på träning utan det kommer på tävling men jag måste ju börja någonstans och har jag det felfritt på träning så ökar det chansen att hon börjar förbättra sig på tävling också.

Härligt att ha en liten hund så jag kan använda mina tygtunnlar. De stora hundarna drar med sig tunnlarna om de inte ligger rakt fram.


Pinnlopp

Här kommer Panas pinnlopp i Kumla med Tommy som förare och filmskapare..


En helg med agility

Hipp som happ så fick jag och Pana plats på helgkursen för Annica Aller på hemmaklubben i Strängnäs.

Annica instruerar Malin och Ronja


Både jag och Pana har ju tränat för Annica innan, jag har kört med Eo och Tommy har kört med Pana. Annicas sätt att köra passar mig ganska bra dock har jag har lite svårt med att jobba med fronten mot hunden, vilket Tommy gör, som Pana upplever tydligast som det verkar. Pana är bara en helt fantastisk hund. Hon ger järnet i allt hon gör även om hon är så trött så hon knappt vet vad hon heter. Det var vår första helgkurs och det var jobbigt men nyttigt. Vi har jobbat med att förbereda svängar, slalomteknik, kontaktfältsträning, ännu mer olika svängtekniker som till exempel att hunden kortar av steget innan avstamp.

Jag tycker att jag klarar de flesta passager relativt bra men det behövs massor av mer träning. Har tyvärr en tendens att bli lite sen och för tajt på hindret vilket jag förmodar är från när jag kör Eo. Pana har mognat och ökat sitt tempo ett snäpp, hur det nu var möjligt, men det är bara att hänga med. Jag märkte även att jag måste öva mycket mycket mer på att förbereda svängar och jobba med fronten mot Pana. I framförbytena är det inga problem för det är ju själva rörelsen men i blindbytena och som sagt när jag ska förbereda för en sväng, då måste jag jobba mer med fronten för att Pana ska förstå vad jag menar.

Moa och Rocko väntar på sin tur


Vi fick väldigt mycket nyttiga tips om hur vi ska utvecklas, bland annat hur Pana behöver mer muskler för att kunna hantera kontaktfälten, i den farten hon har, stanna i tid och kunna hålla sig kvar på kontaktfältet tills ett släppkommando kommer. Slalomtekniken hos Pana är finfin och nu gäller det för mig att öka svårigheten och utmana henne i slalomen genom att jag placerar mig på olika ställen hela tiden som att springa före, i sidled och gör olika byten framför och bakom slalomen. Gungan är ju ett kapitel för sig själv som jag redan har skrivit lite om i ett annat inlägg. På gungan fick Pana jobba mest med att bara vara utan att varken bita i gungan eller  hålla krampaktigt om gungan. Vi lät Pana röra sig sakta uppåt med hjälp av en godishand och en stödjande hand i halsbandet för att hon skulle känna sig trygg. När hon slappnade av så fick hon ta ett steg framåt osv. Vi gungade även på gungan försiktigt när hon stod och åt godis och när hon slappnade av så lade vi ner gungan och hon fick gå ner och göra sitt kontaktfältsbeteende.

Vi hade ett underbart höstväder hela helgen. Yeska, Harriet och Knappen njuter av höstsolen och en massa rolig agility.


KM-filmer

Här kommer filmerna på mina lopp från KM som Malins underbart snälla morfar filmade. Tack så mycket :)

Detta är hopploppet som jag var relativt nöjd med. Hade velat ha lite mer tryck och fart men är ändå nöjd då hon känns relativt säker och inte tittar så mycket på mig som hon brukar.



Agilityloppet som var det avgörande loppet.. Jag var riktigt nervös faktiskt. Det var ett vingligt lopp för jag var så nervös så jag vågade inte springa på utan joggade ju mest, gahhh, fegis!!... Slalomfelet var helt mitt fel då jag fick lite kalla fötter och vågade inte lita på min prinsessa...



Min fina tjej.. VI kan om vi vill :love:

Vinst på KM

Idag var vi på det årliga klubbmästerskapet på Strängnäs Lokala Kennelklubb. Jag har legat med frossa och ont i halsen hela natten och var inte så säker på om jag skulle åka. Jag har varit lite tveksam innan också till att delta men jag åkte i alla fall.

Jag hade ju en tvåfaldig mästarskapstitel att försvara. Jag hade mantrat till idag "Viljan att vinna är starkare än rädslan att förlora" så jag skulle kunna ta hem titeln för tredje året i rad och behålla vandringspokalen för evigt. Första året då vi vann var det inte supermycket motstånd, förra året så stod det mellan mig och Malin. I år finns det riktigt många bra smallekipage så det var inte bara att gå in och delta. Efter första hopploppet så var vi tre st nollor, Malin, Hanna och jag. Jag hade den sämsta tiden men inget jag funderade över.

Agilityloppet.. Hanna, som leder, går in och drar på sig tio fel. Malin strular till det i slalomen så jag vet att om vi nollar, eller högst en femma, så vinner vi. Det var ett darrigt lopp och jag strulade till det i slalomingången och vi fick fem fel men sedan gick det som på räls och vi VANN!!! Det var inte det vackraste loppet men vad gör väl det...

Bästa Eo vann KM för tredje året i rad :love:

Prispallen från vänster. Malin och Ronja, Jag och Eo, Hanna och Diva


Malin hann inte vara med på prisutdelningen, men visst är de fina ha ha ha..


Panas gunga

Pana har ett udda förhållande till gungan. När vi började med agility så var hon rädd för balanshindren. Detta har försvunnit helt, utom för gungan. Hon kan attackera gungan från marken och hugga även när hon är på den. Hon gillar den samtidigt för det är ju där man får belöning och får komma vidare till nästa hinder.

Pana har nu ökat tempot på planen och därmed har frustrationen till gungan också ökat. Detta är något vi ska träna ordentligt i vinter. Att Pana ska känna sig trygg med gungan och få fokuset att ligga på att göra snabba kontaktfält istället för att hugga i gungan.. Det är en viss skaderisk med detta beteende och mycket onödig energi som kan läggas på annat.



Bilden är från tävlingen i Kumla och det är Fanny Gott som är fotograf.


Film från Kumla

Tommy satte ihop mina lopp från Kumla med Eo. Jag är så otroligt glad över det första loppet på filmen, fastän att det blir fel. Jag blir varm i magen när jag ser hur bra hon springer på. Nu har vi nått vårt mål och nu ska vi försöka att behålla denna glädje.


Vinst och uppflyttning

ÄNTLIGEN!! Jag trodde aldrig att det skulle ske... men efter hur många år som helst så är vi äntligen uppflyttade till klass 3 i agility. Mina mål med Eo har ju förändrats genom åren. Eo skulle bli min utpräglade agilityhund och vi skulle göra stordåd men under resans gång så har det hänt en massa saker och jag har fått omrevidera mina mål. Nu var mitt mål att vi skulle ta oss till klass tre i bägge klasser, något som verkade stört omöjligt.. men skam den som ger sig. Nu kan vi slappna av och bara ha skoj och inrikta oss på att vara en stabil del i laget Tribond och köra klass tre när vi känner för det. Vi har inte riktigt farten för att kunna fightas om cert men vi ska försöka och ser det bara som plus ifall det händer men jag känner ingen press. Jag är ganska nöjd just nu och Eo blir inte yngre. Det är Pana som får ta över stafettpinnen..  

Jag och Eo hade två starter i agklass 2 i Kumla och vi vann den första klassen även om hon inte sprang så fort, men hon var stabil och det kändes bra. Vi startade den andra klassen också och då kunde vi bara gå in och ösa och ha roligt. Det hade vi.. Hon var såå taggad och sprang precis så som jag ville, mitt lilla hjärta. Jag som har klagat på att Eo aldrig anstränger sig för mig, men i detta lopp gjorde hon det. Hon räddade upp en usel slalomsekvens då jag missade mitt blindbyte, sedan höll jag på att glömma ett hinder och bara slängde ut armen på måfå och hon ansträngde sig verkligen och drog ut på hindret. Sådant värmer mig och jag blir så glad... Hon flög gungan och jag tryckte av henne från balansen då jag hade fått för mig att jag skulle hinna ett blindbyte efter balansen. Det gjorde jag inte kan jag säga :P Vi fick tio fel men vad gör väl det för det kändes som en vinst när vi hade så kul och hon verkade trivas på planen.

Pana tog förövrigt sin andra pinne i agilityklassen med Tommy. Vilka duktiga tjejer vi har :love:


Tidigare inlägg
RSS 2.0