Idag tog vi oss en tur till Agdala för att valla lite. Dessutom hade de loppis på gården och jag passade på att fynda en fårskinnsfäll till Vincent som de sålde ut. Fällen ska Vincent ha i sin vagn och i pulkan i vinter. Den är tvättbar så det är meningen att man ska använda fällen ordentligt och inte bara ha den som prydnad. Jag är supernöjd...



Hur gick vallningen då? Den gick som den gick efter ett litet uppehåll sedan i somras men jag är så nöjd över Pana. Hon var nu lös med mig i hagen och slutade valla när jag sa till henne. Det har hon inte gjort förrut. Vi har alltid haft lite meningsskiljaktigheter angående avsluten, men idag var de klockrena och som sagt hon var till och med lös inne i hagen och satt brevid mig lugnt och stilla när jag pratade med de andra som också vallade.

Hon vallade på relativt bra men blev lite osäker in i mellan. jag har fortfarande problem med att stötta henne genom att prata med henne när hon ligger bakom fåren så att hon inte går på för fort. Hon vill gärna få dem förbi mig så att hon kan springa upp och stoppa dem. Hon skapar jobb för sig själv... Jag har en hel del att jobba på genom att hjälpa henne och hon har en hel del att träna på att lita på mig. Vi måste jobba på vårt samarbete. Jag tycker att jag har börjat genom att ha henne lös i hagen med fåren och lita på att hon stannar hos mig, och det gjorde hon.. Fina Pana.

Pana har precis löpt och är lite låg just nu. Inget jag tänkte på i hagen men det slog mig när hon var så otroligt lugn, jämfört vad hon brukar, men det var rätt så bra. Hoppas det följer med till nästa gång vi ska valla. Något jag är lite orolig över är hennes "studshopp" in i flocken som kommer när hon är överladdad eller trött. Hon orkar inte riktigt hålla ihop och hon studsar in i flocken. Jag är lite osäker på hur jag ska komma åt det för jag kan inte säga till henne för då lägger hon av att valla men jag vill inte att hon ska få fler repetioner på ett sådant skräpbeteende. Fick råd att bara ta en liten minut, typ time out, för att tänka till och sedan gå in och jobba igen. Hon måste ju få någon typ av information att det inte är ok att göra "studshoppen" för att sedan få information om hur man ska göra istället. Det är svårt...

I lördags var vi i Trosa. Jag var på lakritsprovning och Tommy och Vincent geocachade under tiden jag njöt av lakritsens underbara värld. 

Vi var ett gäng på 9 st som skulle få veta mer om lakrits och smaka en hel del olika lakritsgodis från olika delar av världen. Själva provningen avnjöt vi i Choklad & lakritsbutiken i Trosa.

Här är vår otroligt proffsiga och kompetenta testledare, eller vad man kan kalla det, Tuija Räsänen. Det var mycket tydligt att hon verkligen är förtjust i lakrits och levererade intressant och spännande uppgifter om lakrits. Själva provningen tog ca 1,5 timme och man åt hela tiden...
 


Vi blev bjudna på ett glas vin, de som ville, och fick en tallrik med olika sorters lakritsgodis och anis, ren lakrits och salmiak.  Den bästa upplevelsen var när vi tog en klunk vin väntade lite, tog en gnutta rent lakritspulver och sedan tog en klunk vin efter det. Vilken smakexplosion i munnen det blev...



Tuija berättade och visade med ett bildspel allt från hur man odlar och skördar lakrits till olika ingredienser och framställningar av lakritsprodukter. Vi fick prova en del olika produkter från olika delar i världen. Mina favoriter måste bara bli de isländska lakritsarna med chokladöverdrag. Det finska lakritset var som vanligt väldigt gott.



Efter provningen så var det fritt fram att shoppa loss bland lakritsdelikatesserna som fanns i butiken.









Jag kan verkligen rekommendera en lakritsprovning. Det var supergott och väldigt intressant. Om inte annat gå in på Choklad & Lakritsbutikens hemsida och beställ hem en egen uppsättning av olika lakritsprodukter och ha en egen provning... Glöm inte vinet :P

Usch vad jag skäms nu.. Jag har glömt bort bästa prinsessans födelsedag. Hur kan man glömma en sådan viktig dag. Min lilla tjej som är med mig i vått och torrt och vakar över mig. Hon sover vid mina fötter varje natt och skyddar mig mot alla. Du är bäst Eo :love:

Grattis i efterskott på 7-årsdagen den 4 okt.

Hipp som happ så fick jag och Pana plats på helgkursen för Annica Aller på hemmaklubben i Strängnäs.

Annica instruerar Malin och Ronja


Både jag och Pana har ju tränat för Annica innan, jag har kört med Eo och Tommy har kört med Pana. Annicas sätt att köra passar mig ganska bra dock har jag har lite svårt med att jobba med fronten mot hunden, vilket Tommy gör, som Pana upplever tydligast som det verkar. Pana är bara en helt fantastisk hund. Hon ger järnet i allt hon gör även om hon är så trött så hon knappt vet vad hon heter. Det var vår första helgkurs och det var jobbigt men nyttigt. Vi har jobbat med att förbereda svängar, slalomteknik, kontaktfältsträning, ännu mer olika svängtekniker som till exempel att hunden kortar av steget innan avstamp.

Jag tycker att jag klarar de flesta passager relativt bra men det behövs massor av mer träning. Har tyvärr en tendens att bli lite sen och för tajt på hindret vilket jag förmodar är från när jag kör Eo. Pana har mognat och ökat sitt tempo ett snäpp, hur det nu var möjligt, men det är bara att hänga med. Jag märkte även att jag måste öva mycket mycket mer på att förbereda svängar och jobba med fronten mot Pana. I framförbytena är det inga problem för det är ju själva rörelsen men i blindbytena och som sagt när jag ska förbereda för en sväng, då måste jag jobba mer med fronten för att Pana ska förstå vad jag menar.

Moa och Rocko väntar på sin tur


Vi fick väldigt mycket nyttiga tips om hur vi ska utvecklas, bland annat hur Pana behöver mer muskler för att kunna hantera kontaktfälten, i den farten hon har, stanna i tid och kunna hålla sig kvar på kontaktfältet tills ett släppkommando kommer. Slalomtekniken hos Pana är finfin och nu gäller det för mig att öka svårigheten och utmana henne i slalomen genom att jag placerar mig på olika ställen hela tiden som att springa före, i sidled och gör olika byten framför och bakom slalomen. Gungan är ju ett kapitel för sig själv som jag redan har skrivit lite om i ett annat inlägg. På gungan fick Pana jobba mest med att bara vara utan att varken bita i gungan eller  hålla krampaktigt om gungan. Vi lät Pana röra sig sakta uppåt med hjälp av en godishand och en stödjande hand i halsbandet för att hon skulle känna sig trygg. När hon slappnade av så fick hon ta ett steg framåt osv. Vi gungade även på gungan försiktigt när hon stod och åt godis och när hon slappnade av så lade vi ner gungan och hon fick gå ner och göra sitt kontaktfältsbeteende.

Vi hade ett underbart höstväder hela helgen. Yeska, Harriet och Knappen njuter av höstsolen och en massa rolig agility.

Så här mysigt har Vincent det på sina promenader. Hans lammunge är självklart med, den ständige följeslagaren.. På höger sida har han sin näst bästa grej.. den bruna råttan..

Idag var vi på det årliga klubbmästerskapet på Strängnäs Lokala Kennelklubb. Jag har legat med frossa och ont i halsen hela natten och var inte så säker på om jag skulle åka. Jag har varit lite tveksam innan också till att delta men jag åkte i alla fall.

Jag hade ju en tvåfaldig mästarskapstitel att försvara. Jag hade mantrat till idag "Viljan att vinna är starkare än rädslan att förlora" så jag skulle kunna ta hem titeln för tredje året i rad och behålla vandringspokalen för evigt. Första året då vi vann var det inte supermycket motstånd, förra året så stod det mellan mig och Malin. I år finns det riktigt många bra smallekipage så det var inte bara att gå in och delta. Efter första hopploppet så var vi tre st nollor, Malin, Hanna och jag. Jag hade den sämsta tiden men inget jag funderade över.

Agilityloppet.. Hanna, som leder, går in och drar på sig tio fel. Malin strular till det i slalomen så jag vet att om vi nollar, eller högst en femma, så vinner vi. Det var ett darrigt lopp och jag strulade till det i slalomingången och vi fick fem fel men sedan gick det som på räls och vi VANN!!! Det var inte det vackraste loppet men vad gör väl det...

Bästa Eo vann KM för tredje året i rad :love:

Prispallen från vänster. Malin och Ronja, Jag och Eo, Hanna och Diva


Malin hann inte vara med på prisutdelningen, men visst är de fina ha ha ha..