För ett litet tag sedan blev Isaks frölundamaskot färdig och då önskade sig Tommy också en maskot, men han ville inte ha någon frölundamaskot. För honom är det Djurgården som gäller och då blev det givetvis deras färger som maskoten blev gjord i.



Jag blev lite sugen på bakelser och varför inte en prinsesstårta.



Så här ser min lilla virkkorg ut för tillfället. Jag har lite blandade garnnystan och mitt nästa projekt är  en punchrulle, som ni kan se är påbörjad nere i högra hörnet i korgen, och en liten sköldpadda till Isak.

Jag passade på att filma lite när Tea red på sin ponny Bella när jag var i Götet. Det var apkallt ute så Tea visade mest upp sin lilla ponny. Tommy har redigerat ihop en liten film på det fina ekipaget. Det är min syster som är den hårda ridläraren :P

Nu när vallkursen närmar sig och jag söker information angående vallningen så kommer det massor av funderingar upp i mitt huvud. Jag tror i och för sig de flesta löser sig när man får gå ut och jobba mer praktiskt och kursen är på 10 gånger. Alltså blir det vallning mer kontinuerligt jämfört med en helgkurs som blir mer intensiv. Jag letar filmer för att kunna kolla på. Jag har funderat mycket över hur jag vill ha det i vallningen. Jag har ju väldigt svårt med allt som har med hot att göra och som jag har upplevt hittills används detv mycket i vallningen. Jag har ingen gratis pondus alls och jag har svårt att använda rösten på "rätt" sätt. Att ta i och "bestämma" över min hund är inget som jag kan eller vill utan jag vill försöka hitta hur jag ska göra för att min hund ska förstå vad jag vill och samarbeta med mig. Jag vet att jag kommer att få "ta i" lite med Pana för att hon överhuvudtaget ska lita på att jag vet vad jag sysslar med men jag vill att det ska kännas ok i magen om ni förstår vad jag menar. Jag vill inte ha en hund som är rädd för mig eller stänger av sina kanaler för att det blir obehagligt. Då får vallningen faktiskt vara om jag inte kan lösa det på något annat sätt.

Först och främst måste jag veta hur hunden ska röra sig gentemot fåren och mig, även hur hunden ser ut när den gör rätt så jag kan belöna, stärka, hunden i exakt rätt ögonblick och det är inte lätt när man är nybörjare. Jag har några valltävlingar som jag bokat in som jag ska åka och titta på för att se så många hundar som möjligt när de jobbar och förhoppningsvis få ut något av det, sedan är det kul att få gå en kurs som håller på i åtminstonde 8 veckor framåt så man hinner reflektera och diskutera med de andra deltagarna vid varje kursgång. De vallkurser jag har gått innan är korta intensiva helg/dagkurser och när jag sedan kommer själv till vallhagen vill inget fungera.. ha ha..

Nu kan jag få hjälp vecka till vecka.. Åhh vad jag längtar. Jag vet att jag kommer riva mitt hår och gråta av frustration men jag ska försöka vara modig och ha tålamod så jag inte lägger av. Jag har tyvärr allt för lite tålamod, ännu värre är det med något som jag inte kan. När jag tränar agility så har jag ett helt annat synsätt för där vet jag de olika utvecklingsstegen och hur jag vill att det ska se ut i slutänden. I vallningen är jag helt utlämnad och disorienterad. Som jag skrev i förra inlägget, vad är svårt och vad är relativt lätt inom vallningen? Vi får se helt enkelt och jag ser fram emot att lära mig något som är främmande för mig.  

Jag önskar jag var lika modig nu som jag var i början av mitt hunderi. Då var allt enkelt, det var väl bara att gå ut och träna.. Ja och tävla var väl inget konstigt.. Det var bara ut och testa. Idag är jag skitskraj för att tävla, varför vet jag inte för det gick ju bra med min första hund som jag tävlade framgångsrikt med inom framförallt lydnaden. Kanske för att jag nu vet allt hunden bör kunna innan man går ut på en tävlingsbana som jag inte tänkte på tidigare. Jag skapar en typ av prestationsångest och lägger stor press på mig själv, den kommer inte från någon annan. Ju mer jag lär mig desto mindre kan jag, känns det som ibland. Men kanske, kanske vågar jag mig ut och gör ett VP med Pana om jag och vallningen kommer överrens vill säga.. Annars skickar jag Tommy :P 

Här är videon från vår vallkurs förra året. vi har knappt sett får sedan dess.

För andra eller tredje gången i ordningen har jag tappat bort min vallningsbok. Men så för ett litet tag sedan så hittade jag den igen. Nu ska jag "bara" ta mig tid och läsa den ytterligare en gång. Jag börjar bli lite nervös inför vallkursen, som börjar senare i vår, då jag fortfarande är så osäker på hur jag vill och ska göra. Jag har ju gått några kurser och läst lite böcker och kollat på youtube men jag har så svårt för att kunna bena ut vad det egentligen är hundarna ska kunna lära sig och hur och framförallt i vilken ordning.

En annan sak som jag har svårt för det är att veta vad som egentligen är svårt, till exempel hämt, lära höger/vänster och så vidare. Jag vill ju inte börja med att försöka lära Pana svåra saker först.. Men en sak vet jag vi måste träna på innan kursen och det är stoppet och samarbetet. Just nu så kör Pana sitt egna race och om jag är snäll får jag kolla på.. Skithund. Men jag vet att hon är en stjärna så bara jag får hittat rätt knapp kommer det bli superbra.

Just nu vill jag inget annat än att det ska bli lite varmare, jag vägrar att gå ut i den här kylan, så jag kan åka till vallhagen och träna lite och låta Pana få träffa får igen. Det var ett tag sedan nu.

En bild från vallkursen i somras

I fredagsmorse tog jag och Isak tåget ner till min syster och hennes barn. Helgen skulle spenderas tillsammans med dem. Det är inte så ofta vi träffas längre då vi bor så långt ifrån varandra.

När vi kom ner kom Angelica och Tea och mötte oss på stationen. Tilly (Teas syster) var hemma och väntade där då hon inte orkade gå upp utan ville sova lite längre. Vi åkte hem och tog en kopp kaffe för att senare åka till Net on Net och inhandla ett nytt objektiv till mig. Vi åkte sedan vidare till Ikea för att ta en snabb sväng där.



Ett måste var att åka till stallet och kolla på Tea när hon red hennes egna lilla ponny, Bella. De är jätteduktiga och passar så bra ihop. Ett framtida superekipage.

Då var det alla hjärtans dag igen då. Det är i allafall en dag som både jag och Tommy kom ihåg. Vi glömde nämligen bort vår fyraårsdag som inträffade för två veckor sedan. Det kom vi på någon vecka för sent. Så romantiska är vi..


Min alla hjärtans dag present fick bli en varm bil i morse. Tommy kopplade in värmefläkten i -21 graders kyla så att jag skulle få en varm bil när jag skulle till jobbet. Det var en toppenpresent och mycket uppskattat. Jag skjutsade även Isak till skolan idag då det var så kallt ute.

Tanken var att jag skulle fylla bloggen med en massa fina vinterbilder på hundarna idag men jag kom aldrig ut med kameran i helgen.. På lördagen var det storstädning av lägenheten och handbollsmatch för världens bästa handbollslag. Äntligen fick de vinna en match och det var de väl värda. De har spelat så bra de sista matcherna men aldrig fått vinna, det har alltid varit stolpe ut. I lördags var det äntligen stolpe in. Vi har börjat att jobba lite med mental träning och försökt att öka intensiteten och koncentrationen på träningarna vilket vi hoppas har gett resultat och att det fortsätter att gå åt rätt håll.

Jag hade hand om en träning i förra veckan tillsammans med en av de ordinarie tränarna, Gibra, och det var nog en ny upplevelse för killarna,hi hi.  Jag är väldigt mycket för full fokus på träning och killarna kan vara lite ofokuserade och det märks på matcherna, vilket Gibra också tycker och fick höja rösten rejält på träningen, vilket inte är allt för vanligt, sedan var det stenhård passningsträning och drillning av rörelsemönster heeela träningen. Jag har aldrig sett killarna så fromma under och efter en träning men det var nyttigt tror jag. Efteråt har det varit disciplinerade träningar och det verkar ha gjort gott. De har en tendens att hacka på varandra och det är verkligen noll tolerans på detta och jag hoppas att det äntligen har gått in, även om det är mycket kvar att jobba på. Jag var så stolt över killarna, eller stolt det är jag alltid men stoltare dårå :P efter deras otroliga kämpainsats med en vinst som resultat i lördags.

Igår var jag och Tommy iväg och handlade färg till sovrummet så det kan bli färdigt någon gång. Nu har vi allt hemma så det är bara att sätta igång att fixa. Som vanligt är denna vecka fullbokad, måndag: handboll. Tisdag: Hockey och årsmöte. Onsdag: ledig. Torsdag: Handboll. På fredag morgon åker jag och Isak tilll Göteborg för att umgås med Isaks kusiner och jag och syrran får chans att tjöta lite skit :)

Som vi har väntat på att Pana ska börja löpa och äntligen.... Det är bara andra gången hon löper så det har varit låång tid emellan och jag tycker det är så svårt att inte veta när hundarna ska börja löpa. Peg löper med 6 månaders mellanrum och Eo 7 månaders mellanrum. Sedan vi flyttade ihop med de andra hundarna har det blivit mer åt 6 månaders hållet med dock regelbundet.

Vi får väl se var Pana landar någonstans, hoppas hon har ett stabilt löp direkt, det hade underlättat. Hur upplever ni andra det med löpen på era hundar?

Om några månader är det också tänkt att vi ska röntga Pana och vi hoppas att hon har lika fina höfter som sin brorsa Rim, A- höfter.

I helgen har Pana varit på agilitykurs med Tommy. Hon är bara fantastiskt den hunden.... Vi har knappt tränat någon agility med den lilla 16 månaders "valpen" men det ser ut som hon aldrig har gjort annat. Tror det har gjort gott att inte tränat så intensivt för hon har varit väldigt omogen. Hon verkligen vuxit till sig och är fullt fokuserad i det hon gör och det är verkligen inte många "riktiga" agilitypass hon har gjort i sitt liv.

Vi har en lång väg kvar med slalom och kontaktfält men slalomen är på g. Vi är uppe i 8 pinnar med bågar och fortsätter Pana att utvecklas så här så kommer det att bli bra. jag är också väldigt förvånad över Tommy att han kan springa så.. Undrar varför han inte visar det med de andra hundarna ;) Kanske jag ska skicka Tommy till Veronica lite oftare...

Nu har jag virkat färdigt Isaks frölunda maskot men inte monterat ihop den då jag väntar på att ögonen ska komma. Jag har beställt svarta säkerhetsögon istället för att brodera ögon till den lilla figuren.



Jag virkade en svamp också när jag ändå var igång. Jag lär mig hela tiden och jag har samlat på mig lite olika mönster så får jag se om jag kan skapa några mer roliga små figurer.

Förra helgen var Malin och Niklas här med sin flock. De kom mitt på dagen och vi började med att ta en promenad. Det blåste lite men vi det var väl inte så farligt, tänkte vi...



tills vi kom ut på de lite mer öppna platserna





Lilla Eo tyckte inte promenden var så trevlig på de ställena. Vi gick sedan hemåt och åt en god paj som Tommy tillagat. Resterande av kvällen tillbringades med sällskapsspel. Vi fick ett superkul spel av Malin och Niklas som vi givetvis spelade.



Detta är också ett spel som självklart kommer att följa med runt på tävlingarna i sommar. Malin och Niklas kommer att vilja ha revansch ;)

Jag måste säga att motivationen för hundarna är lika med noll just nu. Nu för tiden är alla hundar Tommys. Det är han som sköter allting som promenader och träning. Hade det inte varit för Tommy så hade jag ju varit tvungen att ta mig i kragen och träna, promenera men det är faktiskt rätt skönt att slippa det just nu. Jag vet att motivationen kommer tillbaks senare till våren. Familjen har mycket att stå i nu till våren och allt kommer förändras så jag får fokusera och ta mig i kragen längre fram.

Jag ser fram emot en härlig sommar och jag ska göra ett sista försök till vallningen med den lilla underbara bruna. Pana är helt suverän men vi har tränat alldeles för lite och jag kan inte kräva något av henne. Kanske nu under våren när hon ska sättas i gång i agilityn och börjar få lite träningsvana så kommer det att gå lättare. Tommy ska gå kurs för Veronica Bache några gånger nu i februari och senare i vår så har han sina privatlektioner för Annica Aller som han fick i julklapp som ska användas till Pana och Peg. Eo är lite speciell så hon får hänga med på träningarna och tävlingarna men det blir ingen hårdsatsning med henne då hon inte fixar det riktigt utan hon trivs bäst när vi bara kör på skoj. Därmed inte sagt att Eo får göra som hon vill, som hon i bland tror, utan det kommer vara strukturerad träning men inte med så mycket utmaningar och ingen kravfas.