Det var ett tag sedan jag skrev om böckerna och ljudböcker som jag läst och lyssnat på. Det har varit några stycken under tiden, ska se om jag kommer ihåg alla.

  

Segraren står ensam; Paulo Coelho
En av mina favoritförfattare men denna bok var ett bottennapp. Jag försökte verkligen läsa och tycka den var bra men gav upp efter ca 150 sidor. Den var inget bra. Jag brukar läsa ut böcker även om de är dåliga men i detta fall gav jag upp.

Igelkottens elegans; Muriel Barbery
Denna bok gav jag mig på istället för Coelhos bok och den hade fått lysande recensioner men... jag har faktiskt inte läst färdigt den här heller. Jag bara somnade hela tiden och den var sååå tråkig. Jag gav upp även här efter ca 100 sidor.

Eat, Pray, Love; Elizabeth Gilbert
Nu ville jag ha en mer lättläst bok och valde även denna gång en "må bra bok". Kan inte säga att jag blev så blown away men jag läste dock ut boken och de sista 20 sidorna var ganska bra.... Jag har väl tänkt att se filmen då jag faktiskt kan tänka mig att de har gjort den ganska rolig i filmform men som bokform var den ljummen.

  

I det tysta; Vicky Jagger
En lättläst biografi och som de flesta som skriver biografier var den väldigt tragisk. Det handlade om ett fall av syskonincest och deras tragiska uppväxt med fattigdom och droger. Kan inte påstå att den var vidare bra och var tydligt en självhjälpsbok för fattaren, men som sagt en hemskt bok då det faktiskt är en biografi och man ska inte behöva utsättas och växa upp på detta vis.

På det fjärde ska det ske; Kajsa Ingemarsson
Kajsa Ingemarssons debutbok en ännu en feelgoodroman som jag inte fastnade speciellt för. Jag plöjde igenom den relativt snabbt och den var ok men inte mer. Jag gillade "feelgood"romaner mer förr.. Jag fastnade mer för den typen av böcker men nu gillar jag mer mord och kriminalromaner mohahahaha..

Undrar vad det säger om mig som människa ???? Har jag förändrats på det senaste från en blödig person till en blodig person hihi..

Vårlik; Mons Kallentoft
Ljudbok: Den fjärde delen i hans serie om Malin Fors och den var lite seg i början då det handlade mycket om Malins liv och problem men nu är jag inne på de sista kapitlen och den är riktigt spännande och även den här, precis som I det tysta, så är det en fruktansvärd bakgrund som ligger bakom det sprängdåd som händer i Linköping. Tack och lov är boken en fiktion men det kunde varit sant... tyvärr.

 

Jag har börjat läsa de gamla klassikerna Grottbjörnens folk och även beställt hem uppföljaren Hästarnas Dal som handlar om flickan Ayla. Än så länge så är den väl ok jag är mest upprörd över deras leverna och det starkt patriarkala styret och oviljan att vilja utvecklas även om jag vet att det är en fiktion om människofolket från lång tid tillbaks då deras hjärnor var minimalt utvecklade och de levde i grotttor. Men detta fenomen är tyvärr något som man fortfarande kan känna igen i dagens samhälle trots att vi inte är några neanderthalare...

Nu äntligen kan man börja planera lite inför träning framöver. Vallkursen börjar om 4 veckor och min tanke var väl att vi skulle få tummen ur att träffa lite får innan kursen börjar. Får se vad tiden räcker till. Agilityträningen börjar komma igång så smått och Pana har varit ute och gjort några pass slalom. Hon är nu uppe i 12 pinnar med bågar och vi har börjat lägga till hinder och olika byten så snart så ska slalomen plockas in i kombinationer för att sedan minska ner antalet hjälpbågar.

Vi måste sätta igång på riktigt med kontaktfältsträningen också. Den ligger lite efter känner jag men snart så ska vi väl få ordning på det med. Bara lite mer karaktär att ta sig ut och träna lite oftare...

En färdigvirkad, dock omonterad amigurumi. Knappnålarna är provisoriska ögon. vad tror ni att det ska bli när den är monterad och ihopsydd?

Idag har vi varit iväg och geocachat igen. Det var faktiskt riktigt kallt ute idag trots att solen var framme. Det blåser en hel del och vår första cach skulle finnas på väg till Malmby flygfält.



Hundarna kunde springa på öppna fält. Härligt. Fast stackars Peg fick hålla sig i koppel då hon inte får ansträngas överhuvudtaget.

Isak hittade cachen :)


Det skulle finnas en cach till i närheten så vi bestämde oss för att försöka kolla efter den också. Först var vi helt fel men hittade efter lite letande hittade vi till rätt ställe.



Vår andra hittade cach för dagen.

Det blev ingen träning igår.. Våren kommer även med tråkigheter.. Igår hade Tommy promenerat med hundarna och Peg hade upptäckt 2 st huggormar. Tommy ropade in henne och det var inte mer med det. Hundarna var i bilen medan vi var på ett möte och när de sedan kom ut igen såg Tommy att Peg såg lite annorlunda ut i ansiktet.

Helt uppsvullen var hon lilla tjejen. Det var bara att åka i ilfart till veterinären och de kollade över henne. Hon verkade vara vid friskt mod och det hade ju gått några timmar redan. Peg hade inte sagt någonting så det var inte lätt att veta att hon var biten. Tack och lov så hände inget. På tre timmar kan de coola om man har riktigt otur. Peg fick smärtstillande och en undersökning. Hon fick åka hem med restriktionerna, mycket vätska, koppelpromenader i 2 veckor och ett återbesök för att kolla av, framförallt, njurarna om några veckor. Uppsikt under natten var också ett måste ifall slemhinnorna i ändrade färg för då var det bara att kasta sig in i bilen för att åka till Strömsholm för att injecera motgift. Tack och lov var det inga förändringar under natten och Peg har sovit gott.

Svullnaden har under natten gått ner på halsen men hon var fortfarande redigt svullen över nosen men har under dagen också försvunnit mer och mer. Puhh.. nu hoppas jag vi kan pusta ut och hoppas faran är över. Det man måste tänka på är att absolut inte anstränga hunden så nu får tjejerna gå promenader åtskilda. Tommy skulle iväg på privatlektioner nästa vecka med Peg och Pana, men nu får han ta med sig racersheltien istället. Ibland är det tur att man har flera hundar :)

En av de två huggormarna Peg träffade på igår. Kanske detta är den skyldiga.. Kan man kräva skadestånd av en orm?

Äntligen är det snöfritt på klubben så vi kan börja träna agility på riktigt igen. Tommy ska åka upp efter jobbet idag och jag får ta en sväng i helgen med tjejerna. Jag har även fått knyta lite nya kontakter det senaste och eventuellt kanske jag kan få tag på får som jag kan valla på i närheten av hemma. Det är bara i funderingsstadiet men det är ett steg framåt :)

Nu smälter snön och det kommer insändare efter insändare i tidningar, i forum och även i gästboksinlägg på hundklubbars hemsidor m.m angående hundbajs överallt. Jag kan enbart hålla med att det är under all kritik att folk inte plockar upp efter sina hundar när de gör ifrån sig på trottoarer och promenadvägar och bajs ligger fullt synligt överallt. Det är äckligt..

Men något som nästan irriterar mig mer är all kattbajs som också ligger överallt men det säger ingen någonting om, det verkar vara hel ok att de får bajsa precis överallt och dessutom på andras tomter. Vi har i vårt område en hel del katter som uppenbarligen tycker att våran tomt är deras. När vi flyttade dit jagade de bort vår katt som vi hade med oss och som vi senare fick hämta på vår gamla adress. Tredje gången de jagade bort henne hittade vi henne inte igen. Hon är borta helt enkelt och detta skedde i höstas. Att hon har överlevt denna vintern är obefintlig. Lappar och diverse har satts upp i området ifall hon har flyttat in hos någon annan men vi har inte hört något. Vår vackra lilla Vittra..

Tillbaks till kattbajset, det är ta mig f-n överallt. Det ligger inte bara i rabatter utan det är högar över hela gräsmattan, det fanns till och med några högar på våra plattor på baksidan. När vi nu i helgen öppnade baksidan för att få in lite frisk vårluft och sol så är det en stank av kattbajs som kommer in. Dessutom kan vi knappt gå ut med våra hundar för de öser i sig mängder av kattbajs och det går fort så vi hinner ju inte stoppa dem trots att hundarna är i koppel. Jag skulle gå och slänga sopor i soprummet varvid jag går förbi en annan grannes tomt och utanför där är det också högar av kattbajs och stinker. Blää.

Jag kan inte med gott samvete släppa ut hundarna för om de får tag i katten/katterna så är den borta och vad säger man då till grannen?? Skämt å sido, jag skulle aldrig kunna göra så för katternas skull men däremot kan jag jaga iväg dem men de kommer ju tillbaks hela tiden ändå. Vi får väl sätta upp staket och så finns det visst någon typ av kristaller som inte katter gillar som vi ska prova att slänga ut på tomten.

Visst är vissa hundägare dåliga på att plocka upp efter sina hundar men det ligger åtminstone inte på andras tomter. Jag har valt att inte ha en ny katt då ska jag behöva få slippa bajs på hela min trädgård. Är det någon som ska få göra ifrån sig där så är det mina hundar... Men hur man ska motverka problemet vet jag inte i dagsläget. Det tål att kluras på för nu får det vara slut med äcklet, jag vill gå ut på min tomt utan att trampa i kattskit..

Nu börjar äntligen vintern släppa sitt tag om oss. Vi har fortfarande en hel del snö kvar men den försvinner i ilfart. Den enda nackdelen är nu leriga och illaluktande hundar. Jag söker med lykta och ljus efter bra pälsvårdsprodukter som tar hand om pälsen men samtidigt håller smutsen borta. Jag är för balsam i pälsarna för oftast blir de mycket mer blanka och jag upplever det som att skiten ramlar av lättare då.

Är det någon som har tips på bra pälsprodukter till hundarna som inte kostar skjortan då vill säga..

Pana

En tjej som har varit såå nöjd i helgen när resten av familjen är borta är Pana. Hon har nu fri tillgång i hela huset, något som inte går i vanliga fall då vi har alla tre hundar hemma. Det bästa av allt tycker hon är att få sova i sängen. Något som jag kanske inte uppskattat lika mycket. Eo sover alltid i sängen men har lärt sig var man kan sova utan att man sparkar på henne och tycker hon är i vägen. Men Pana har ingen sådan känsla... hon ska minsann ligga mitt i sängen, på rygg och snarka... I natt var det mycket bättre så jag är trots allt hyfsat utvilad.

En bild, inte perfekt fokus men den visar ändå hur det har sett ut under helgen.


Sedan har min underbara son bakat till mig också :) Egendesignad uppläggning..

Idag åker Tommy, Peg och Eo iväg till Rättvik för att tävla. Jag, Isak och Pana stannar hemma och håller ställningarna. Det blir dyra "träningstävlingar" för oss men det kanske behövs för att få igång motivationen. Det är vanliga officiella tävlingar men vi får betrakta det som träningstävlingar då träningen nästintill har varit obefintlig. Peg har väl sett agilityhinder fyra gånger sedan i november och Eo har fått träna en gång och det var på annandagen så risken att hundarna är överladdade finns ju. Hundarna och Tommy kommer att vara ringrostiga och tajmingen kommer att vara sådär men om man ser det som en träning inför kommande säsong så kan det inte bli fel..

Vi var ute på klubben för att påminna om lite kontaktfält men man vågar knappt gå för att hundarna ska skära/skada sig i snön som har lite hårda kanter. Balanshindren var fria från is och snö men vi vågade ändå inte träna ordentligt då vi inte vill riskera några skadade hundar. Det är så tröttsamt det här vädret just nu. Tur att vi har tre relativt snälla tjejer som inte går i taket på grund av att de inte får träna regelbundet under en period. I och för sig en väldigt lång period denna vinter, men ändå.

Det senaste veckorna har varit en grymt stressig period både på jobbet och privat och jag kan inte påstå att jag har varit direkt stabil i mitt beteende. Detta går såklart ut över min familj och hundarna. För familjen kan man ju försöka förklara vad man tror pågår inom en men hur gör man det för hundarna? Även om man inte direkt blir arg på dem så tar de åt sig ändå. Eo skäller mer än vanligt, Peg steppar, stressar och flåsar och det kan jag ju säga att det gör inte saken bättre, hon kan driva en till vansinne.... Pana är mest lugn och coolast av de tre. Hon tycker det är jobbigt när det är stökigt i flocken och går gärna och lägger sig under bordet. Ute låser/eye:ar hon sig än mer på Peg som mest springer omkring och är en yrhöna och Pana blir mer eller mindre okontaktbar och då blir det koppel på...

När man tappar tålamodet på tre röda så är det inte så lätt att vara hund och jag får så dåligt samvete direkt efteråt för man ser ju att hundarna inte fattar ett smack och det dåliga samvetet är nästan det värsta. När man för en gång skull har försökt att träna lite och så går det helt åt h-vete. Då är det ännu värre. Då kommer tankarna.. har jag förstört all träning nu? Kommer hunden/hundarna inte vilja göra denna uppgift igen osv osv.. Oftast blir jag inte arg på hundarna utan på mig själv eller mest på Tommy om han är med och tränar :P.. men hundarna påverkas ändå. Jag är inte fysiskt otrevlig mot hundarna men det räcker att höja rösten och bli irriterad så är det träningspasset bortslängt och hundarna blir osäkra på mig. I vanliga fall brukar det vara balsam för själen att åka och träna med hundarna och jag brukar alltid vara på bra humör när vi har tränat men nu verkar inget funka. Jag hoppas verkligen att denna tunga period lider mot sitt slut för just nu är jag så matt i kroppen och jag orkar inte med någonting och vill bara sova. Det kanske är vårdepressionen/längtan efter vår som gör det. I vilket fall måste det snart gå över...

Är hundar någonsin långsinta eller är de förlåtande individer?? Jag hoppas på det senare...

Idag blev det dags att testa att geocacha. Vi började på hemmaplan och har sökt efter två cacher idag. En i Engelska parken, där känner vi till området väldigt väl och vi hittade vår allra första cach relativt lätt :)


Det är ju inga skatter i den bemärkelser i cachen men det är själva sökandet som är kul. När man har hittat en cach så loggar man den och andra kan se att man har hittat en cach och man skriver även ett litet tack när man har hitta en cach. Eller så så kan man skriva någon annan kommentar som till exempel om man inte har hittat den.



Det första vi hittade var den en limspruta haha, men insåg att det var nog inte rätt så det var till att leta vidare. Det var Tommy som hittade den riktiga cachen :)



Vår andra cach som vi sökte efter hittade vi inte. Det kan vara så att den har försvunnit under vintern. Den senaste gången någon hade loggat den var i November. Vi är relativt säkra på att vi var vid rätt plats men hittade den ändå inte. Vi får göra ett nytt försök snart igen. Vi har även kollat ut några till i närheten som vi ska försöka hitta.

Precis som EvaMarie så försöker brukar vi besöka olika naturreservat där vi befinner oss för stunden. Skillnaden är bara att vi inte har dokumenterat dem och det kan kännas trist ibland. Något som jag ska försöka göra faktiskt. Många kommer man ihåg för sin vackra fauna eller om det något annat speciellt med just det naturreservatet.

De som jag mest kommer ihåg sådär på rak arm är naturreservaten som vi besökte på Nordöstra Gotland förr förra sommaren tillsammans med Malin och Niklas. Dessa finns i och för sig dokumenterade i min gamla blogg och det var UllaHau, Langhammar och Lörgeudd som fastnade mest. Kolla gärna i den gamla bloggen i Juni också då hela vår underbara Gotlandsresa är dokumenterad med fler naturreservat och fin miljö. Efter den resan till Gotland är hela familjen helt fast i den fantastiskt vackra ön. Det blir givetvis en tripp dit i år med.

Jag har en del favvonaturreservat i Bohuslän, framförallt Ramsvik, också såklart och hoppas att kanske få dokumentera dem i år då vi ska försöka åka en sväng dit också. Det är inte lätt att hinna med allt.

Helt osannolikt men den lilla bruna får nu börja tävla agility. Hon är numera 18 månader, det har gått ruskigt fort och vi är inte ens i närheten av en start i agility. Med två vintrar from Hell så ligger vi efter i den beräknade träningen. Men.. om allt går som planerat så ska hon få starta hoppklasser i sensommar. Det beror på hur slalomträningen utvecklas. Hon är grymt lättlärd och älskar agilityn och är fantastisk att jobba med så det hänger på mig och Tommy hur duktiga vi är på att träna. Nu framöver kommer det att vara mestadels Tommy som ska träna och köra henne medan jag ska försöka inrikta mig på vallningen. Inte för att jag tror på allvar att jag kan hålla mig borta från agilityn men jag ska göra ett ärligt försök i sommar att valla. Jag kommer ju ändå att få tävla både Eo och Peg då Tommy ska döma.

Nu börjar jag få lite panik faktiskt att det aldrig blir vår. Vi har så mycket snö kvar och man blir bara deprimerad för man kan inte ta sig ut någonstans förutom på trista smutsgråa översandande trottoarer. Jag har ingen lust att gå där, jag längtar till skogen.. Det var föresten inte förrän några dagar sedan som vägen jag kör varje dag till jobbet blev helt snö och isfri.. helt otroligt.

Jag är ganska bra på att jaga upp mig själv när det gäller att göra saker när man inte kan eller att det är svårt att göra. Som vallkursen, jag längtar så jag håller på att dö till att få komma ut på barmark och försöka valla lite igen. Jag vet att det går att valla lite nu med men det är solen och vårdoften jag vill åt också. Dessutom har jag börjat luska information angående geocaching som jag vill att familjen ska testa på. Det verkar hur roligt som helst. Det finns ju en himla massa olika svårighetsgrader och man kommer ut och letar "skatter" i olika terränger. Jag tror att Isak skulle tycka det är superroligt och vi kan alla i familjen, inklusive hundar, deltaga. Man väljer mycket själv vilken svårighetsgrad man vill ha. Men som sagt, då måste snön försvinna innan vi kan ge oss ut. Det finns "skatter" gömda över hela Sverige och i hela världen, dessa hittar man på en speciell sida som jag har förstått det. Det gör ju att när vi reser land och rike runt på somrarna på agilitytävlingar kan vi även roa oss med att leta "skatter" i det området vi befinner oss i just då.

Vi får väl försöka börja lite smått i området runt omkring där  vi bor så får vi se hur svårt det är och hur mycket tid det tar.