Vi bor på en camping vid Sandviken, Östergarn. En underbar sandstrand precis nedanför campingen som vi tyvärr inte har nyttjat mer än att låta hundarna springa där. Vädret är sådär, helt lagom varmt men solen har tyvärr inte titta fram värst mycket. Men vad gör det när Gotland ändå är så vackert och fridfullt.

Vi har turistat runt lite och har varit nere vid den kända rauken Hoburgen i Söder och avnjutit en helt fantastiskt god varmrökt lax med färskpotatis och husets remouladsås. På vägen hem tog vi en sväng förbi en av Gotlands finaste raukområden i Holmhällar. Men både jag och Tommy tyckte allt att Langhammar, som vi var vid förra året, var häftigare.

Kvällen spenderades med Malin och Niklas och alla hundar på Sysneudd. Vi placerade oss vid havskanten och åt nyrökt butta, rökta räkor och drack vitt vin till. Hundarna sprang omkring och hade det lika ljuvligt som vi. När solen hade börjat gå ner gick vi runt udden och det var en härlig ljum sommarkväll. Sådana kvällar är som balsam för själen.

När vi var på Bergslagsveckan träffade jag Eos uppfödare, Christina Kosinski, från Norge. Det var kempegreit att ses igen. Det var länge sedan nu och hon hade med sig Toya, Eos mamma, som nu är 12,5 år och Junior, halvbror, 9 år.

Eo regerade som vanligt, blev helt tokig när hon träffade Christina. Eo blir så glad när hon ser dem, det är så härligt. Eo var ju en fodertik från början och jag behövde aldrig tänka tanken på att Eo inte ville åka dit och jag behövde inte oroa mig för att hon inte skulle trivas. Eo fick våren 2008 tre stycken valpar som idag är agilityhundar i Norge allihop. Det var kul att höra och jag skulle få lite bilder mailade till mig från Christina.  

Jag hann bara se Junior in action och det är fortfarande bra fart i honom trots sin ålder. Han har haft en god karriär med många år i norska agilitylandslaget och medaljer från både VM och NM om jag inte missminner mig.

Junior


Eo. Visst är de lite lika.. iallafall från sidan :P

Jag och Eo laddar inför vår start


Nu är vi hemma och mellanlandar i Åker innan vi i natt drar vidare till Gotland för lite semester och i slutet av veckan nya agilitytävlingar.

Agilitytävlingarna ja.. Jag kan ju inte låtsas som om jag är nöjd med mina resultat med tanke på att vi har diskat oss i mer eller mindre varje lopp. Det jag är mycket glad över är att Eo har verkligen sprungit varje lopp och det var inte förrän sista hoppklassen vi hade lite kommunikationsproblem. Det var inte så konstigt, både jag och Eo var väldigt trötta. Jag överlät sista dagens tävlande åt Tommy. Efter fem dagars tävlande var jag slut helt enkelt.

Det jag är mindre nöjd med är att Eos självförtroende inte tycks smitta av sig på slalomen. Det är fortfarande utan tvekan det allra svåraste hindret och har så alltid varit för den lilla prinsessan. Det var enbart en dag av sex dagar som hon var klockren på slalomen. Det är lite jobbigt måste jag säga. Kontaktfälten har varit lite blandade. Hon tjuvar på balansen och jag har tappat henne minst två gånger på balansen när hon bara ökar och ökar och inte har en tillstymelse till att stanna. Grr..

Det jag är otroligt nöjd med är att Eos och mitt självförtroende trots allt har ökat och jag måste jobba vidare på detta spår nu. Jag tycker att jag har tagit ett Stoort kliv framåt i min handling genom att vara superfokuserad och väldigt lugn när jag har kört mina lopp och tagit ett hinder i taget. Det är snarare så att jag har varit alldeles för passiv i min handling. När hände det senast... Med Peg är jag supernöjd för jag har styrt hennes lopp och inte som det brukar vara.. att Peg styr. Det var bara första agilityloppet som Peg var helt galen och struntade fullständigt i mig, men i nästa lopp var jag mer bestämd och jag bestämde hela loppet. Vilken härlig känsla.. Peg har förövrigt varit kanon att köra dessa dagar. Jag var lite passiv i vissa byten och direkt är man körd.. Det går undan när Peg kör. Kul men svårt..

Något som är super roligt är att Eo tycker det är så häftigt med blindbytena. Hon är så nöjd över att slippa framförbytena. Hon är klockren i bytet och hon laddar extra, det är häftigt. Eo slipper nu att vi hamnar front mot front och hon slipper mina trassliga, tröga fötter som inte byter fort nog så hon vet var hon ska. Vid blindbytet går ju fötterna rakt fram hela tiden men hon korsar ju bara min väg bakom mig. Passar prinsessan utmärkt.

Gissa om hunden rev..


Till sist vill jag gratulera alla Strängnäsekipage för en strålande insats i Bergslagen.. Jag kan inte ens räkna till alla pinnar ni kammade hem under veckan som gick... SLKK är på rejäl frammarsch i agilitysverige :)

Vi har spelat beachvolleyboll varenda kväll utom idag nere på de fina sandplanerna på herosvallen, Smedjebacken. Jag har äntligen fått igång photoshop så jag kan visa mina fina armar.. Jag lindade dem de sista två dagarna men det gör lite ont ändå. Men det är så kul så jag var bara tvungen att vara med. Det känns i kroppen efter all beachvolleyboll och all agility.



Nedanstående bilder är från första dagen då Tommy, Annette, Malin och Bengt spelade.



Så här spelade Malin och Bengt


Såhär spelade Tommy och Annette :P

Vi har spelat volleyboll i dagarna 2 och mina blodkärl är lite ytliga. Detta resulterar i blåmärken, så nu ser jag ut som en jag vet inte vad på handleder och tummar. Tyvärr strejkar mitt photoshop så det blir ingen bild, men jag ska försöka mig på programmet imorgon igen. Trots svullna och onda handleder så har det varit superkul och vi har verkligen blivit bättre för varje dag. Imorgon hoppas jag att vi får till en match igen och jag hoppas mina armar fixar det. Jag får linda armarna hårdare imorgon.

Nu har vi varit lediga i en dag och den spenderades i Ludvika och sedan en fika ihop med Birgitta och Ingela i deras hyrda hus. En härlig dag.

Tävlingen igår gick som det brukar.. skit. Vi gick i och för sig runt men med 15 fel. Ett hoppat kontaktfält, gick ut i tionde porten igen!!!! och en vägran som var mitt fel. Hon sprang på riktigt riktigt bra så det får jag vara nöjd med men Eo var inte lika följsam som dagen innan. Jag vet att jag måste se långsiktigt och vara glad för alla framsteg vi gör såsom att hon faktiskt springer på riktikt riktigt bra och inte springer förbi hinder och håller på men... jag blir ändå frustrerad över att vi aldrig kan göra en nolla. Hur svårt kan det vara???? Jag vet verkligen inte vad jag gör som är så annorlunda på tävlingen än mot träning.. Jag analyserar mina filmer och visst kan jag göra lite fel här och där men jag känner mig ensam på banan ibland. Jag upplever det som att vissa hundar kan ställa upp på deras förare och hjälpa dem men jag känner aldrig att Eo gör det. Varför går hon ur i tionde porten när vi ska rakt fram efter slalomen??? Hon har gjort tusen slalomar och kan hon inte hålla i sig och göra sitt jobb även om jag är liiite felplacerad?? Näpp, inte Eo.. Allt ska vara perfekt, men jag är inte perfekt, kan inte vara perfekt. Jag fatar verkligen inte hur svårt det ska vara att ta sig igenom en bana..

Imorgon är en ny dag och då ska jag tävla två lopp med Eo och två lopp med Peg. Jag både ser fram emot det och samtidigt inte.. Jag är lite rädd måste jag erkänna.. Jag vill ju så gärna och jag vet att båda hundarna är superduktiga, men vad hjälper det när man aldrig tar sig runt.  Jag får köra lite affirmation innan jag går och lägger mig.

Jag är inte rädd, jag kan springa agility!

Någons tollare :P


Tävlingarna har börjat i Smedjebacken. Rent spontant känns det som det har gått bra för alla utom mig. Jag är jätteglad för alla de andras framgångar så det är inte det. Min frustration är att det aldrig vill sig på tävlingarna. Jag kör ett lopp om dagen nu de första tre dagarna då det bara är klass 1 och 2 som tävlar de första dagarna. Jag tävlar (fortfarande..) i agilityklass 2 men i hopp 3 så i slutet av veckan får jag köra två lopp om dagen med Eo. Det första loppet igår blev disk när jag gjorde om A-hindret, dock hade jag redan fått fel i slalom.. Där gjorde jag mitt vanliga fel.. Jag låg för långt fram sedan var det lite trix, men det stora hela var kanon.. Hon sprang som en galning, precis som jag vill ha det.

Idag blev det ännu en frivillig disk fast på gungan denna gång då hon hoppade den. Innan dess hade jag fått fel ingången i slalom igen!! Jag låg för långt fram och Eo springer som på beställning förbi. Men... och nu är det ett stort MEN.. Jag är så stolt över mig själv i detta loppet. Jag var så nervös och så sammanbiten att jag mådde illa hela banvandringen, och jag satte stor press på mig själv att jag minsann inte skulle stressa och springa ifrån henne utan gå brevid henne om det skulle behövas. Det behövdes inte kan jag säga för fy xxx vad det gick bra och jag är så nöjd över mig själv. Jag stressar så under loppen att jag inte "ser" hindren men idag var jag cool lugn och jag tog varje hinder, ett i taget och det var en helt ny känsla och det var så häftigt. Eo sprang som en galning och var hur lyhörd som helst. Eo hoppade som sagt gungan för jag tvekade en sekund men vi tog om hela sekvensen med tunneln innan gungan så det inte bara blev gungan igen utan Eo fick verkligen göra om kombinationen. Sedan stod hon ca 2 sek på kontaktfältet på gungan innan vi spurtade i mål. Vilket jäkla bra lopp och det var länge sedan jag fick så mycket beröm för ett lopp. Tack, det värmde verkligen...

Imorgon så måste jag försöka hitta den coola känslan igen. Shit vad kul det var och Eo var en pärla....

Jag hade ju utlovat lite bilder från vår underbara tur i Marvikarna och dem har jag äntligen fått lite ordning på.

Vi startar i Visnaren. Där möttes vi upp av kanotuthyraren och vi fick våran kanot, paddlar och flytvästar till dem som inte hade.


Vi har nu paddlat över den lilla sjön Visnaren och måste bära kanoten en liten bit för att sedan fortsätta på Övre Marviken.


Vätskepaus är ett måste


Alla hjälper till att bära


Isak och Tommy blickar ut över Övre Marviken


Vi är nu ute på Övre Marviken






Vid nästa stopp var det lite kö men vi hittade en ny väg



Nästa led kom vi bara en liten bit på då vi var hungriga och mötte upp mormor (Min mamma) och mormor Ann-Britt. (Min mormor) vi var fyra generationer ute i skogen och grillade korv och hade det super mysigt. Vi stannade vid ett vindskydd som även har en grillplats.



Tilly och Isak


Mamma och mormor hade även med sig hundarna


Tea och Pana filosoferar


Sedan begav vi oss samma väg hemåt som gick betydligt fortare för vi fick medvind på hemvägen. Tack så mycket alla inblandade. Det blev verkligen en super duper toppendag och paddla kanot har vi inte gjort för sista gången.

Jag börjar bli riktigt nervös inför tävlingarna kommade vecka. Jag har liksom inte hunnit tänka så mycket för det har varit fullt upp med jobbet och allt runt omkring hela tiden.

Men nu slog det mig.. jag ska tävla på söndag. Jag kommer knappt ihåg när jag tävlade sist och nu är jag supernervös. Jag vet att Eo är duktig och vi har gjort massor av framsteg denna vår och sommar men frågan är om vi håller på tävling. Här ligger det mycket på mig att jag verkligen hjälper henne och inte "glömmer" av henne eller låter henne ta för stort ansvar nu i början. Jag ska försöka gå in och hjälpa henne så mycket som det behövs även om det går i snigelfart.. Farten har hon, det är bara att bygga upp vårt självförtroende i tävlingssammanhang så kommer farten med stormsteg. Det är jag övertygad om.

Något jag får fundera på innan tävlingen är om hon gör tvärtom, alltså låser sig på tunnlar eller balansbom och bara drar för hon tycker situationen blir jobbig. Hon gör antingen eller. Helt ostyrbar blir hon och bara springer som en galning till alla tunnlar hon ser. Det är inte roligt i den stunden men i denna stund när jag skriver detta så sitter jag och småfnissar, för Eo är såå söt. Hon springer allt vad hon orkar in i en tunnel och kommer ut supernöjd men så ser hon mig som inte är lika supernöjd för vi skulle förmodligen svängt innan dess, och då skäller hon ut mig.. så där bara.. mitt på plan.. Min gapiga lilla vackra prinsessa.

Ja, jag måste säga äntligen. För nu har jag bestämt mig, tror jag :P Jag har velat länge länge om jag ska köpa ett nytt objektiv och jag har funderat på vad jag vill ha och när jag har kommit på vad jag vill så har jag hittat ett nytt jag vill ha. Sedan vill jag uppgradera min kamera också och har så kollat runt på det och när jag trodde jag hade bestämt mig så började jag tveka och undrade om jag kanske skulle prova en Canon istället för Nikon som jag har idag.

Sedan är det ju inte billig att köpa dessa fotogrejer. Det är riktigt mycket pengar. Ekonomifrågan har jag också funderat på för vi håller ju på att renovera men jag har faktiskt sparat till ett nytt objektiv flera år men det har alltid kommer något emellan. Oftast hundarna eller bilen.... 

Nu äntligen har jag bestämt mig.. eller snarare jag ska ta mig i kragen och köpa en ny kamera!!!! Jag har funderat länge på ett nytt objektiv men inte fått tummen ur och jag känner att jag har "vuxit" ur min nuvarande kamera. Men det är klart att man funderar på om det är värt att köpa en större och mer avancerad kamera eftersom jag inte jobbar med foto utan att det bara är en hobby. Dessutom är jag inte superduktig men jag tycker det är väldigt kul. Objektivet är nästan viktigare än kameran men jag väljer nog en ny kamera denna gång som jag verkligen kan växa med och börjar spara till nytt/nya objektiv framöver istället. För det känns lite bortkastat att köpa ett bra objektiv och sätta på den lilla D40 som jag har idag, frågan är då om jag får ut tillräckligt mycket av ett superobjektiv.

Så idag är det tänkt att jag ska bli ny ägare av en D90. Jag ser så fram emot detta.

Pana och jag rekommenderar verkligen Roslund & Hellström. Jag har nu läst ut den tredje av deras böcker och jag är helt såld på deras böcker. Det är verkligen förutom en spännande historia, tänkvärda böcker de skriver. Dessutom skriver de alltid tanken bakom böckerna i slutet och det är minst lika intressant att läsa. Jag ska nu börja på den fjärde av hittills fem böcker de har skrivit. Jag hoppas på fler.

Förövrigt ska jag fösöka hitta nya spännade och bra böcker till semestern som börjar nästa vecka. Jag tänkte börja med Karin Fossums serie eventuellt någon bok från Kajsa Ingemarsson. Jag gillade Små citroner gula. Det är inte alls någon deckare utan mer en feelgoodbok. jag gillade den på något konstigt sätt. Jag får se vad det blir.

Jag vill gärna ha förslag om ni har någon favoritbok som absolut inte ska missas.

Jag och Isak har hängt på stranden hela helgen. Gårdagen bjöd inte på något superväder på förmiddagen vilket gjorde att jag och Isak lämnade vår lilla klippa en stund och gick en liten bit in i skogen och plockade ihop lite blåbär. Dessa har nu Isak tagit hand om.

Först var det till att rensa blåbären innan han kunde börja baka

Eftersom Tommy sticker och dömer agility idag passar jag och Isak på att gå på bio. Vi kommer att se den tredje delen i serien Twilight. Isak tycker serien är såå bra. Jag kan väl hålla med till viss del, den är ok. Den andra filmen var mycket bättre än den första så jag hoppas att denna är ännu bättre.  Bio är alltid kul att gå på, helst med min lilla prins.

Jag tog med mig familjen ut och badade direkt efter jobbet och livet känns genast lite lättare. Vi hade tur och det var ingen vid den lilla badplatsen så vi kunde släppa hundarna. Man måste försöka njuta och ta till vara på de underbara sommarkvällarna trots att man jobbar.







Eo står och larmar på land, som vanligt...

Ett träsktroll :)

Vilken svacka jag har kommit in i med ångest, dåligt samvete och stress. Usch.. jag behöver verkligen semester. Nu är det "bara" 7 arbetsdagar kvar till tre veckors semester. Jag måste verkligen försöka att börja varva ner så jag kan njuta av min semester när den väl infinner sig. Alla har ju sina dåliga dagar och olika sätt att ta sig ur dem. Jag gillar att fundera och flumma och tänka mycket och jag saknar mina vänner så sedan jag flyttade som jag hade de "konstiga" samtalen med. Det finns telefon men jag vill också ut på våra flumpromenader och ha någon som tar mig av spåret som jag försvinner in på ibland. Ja, ja.. tur att jag har fina vänner på nätet och telefon som kan peppa mig när det blir så här och det går snart över. Det gör det alltid.

Och så har jag världens bästa familj..

I fredags kom min mamma och mormor med Isaks kusiner och de har inte åkt ännu. De åker i morgon bitti. Det har varit en intensiv helg med mycket bad. Men det stora äventyret genomförde vi i lördags med en heldags kanotfärd. Vilken dag. En mer detaljerad berättelse kommer med flera kort men jag lägger ut ett smakprov från en underbar dag.

Vi startade här i Visnaren, Åkers Styckebruk. Isak med hans kusiner Tea och Tilly

Åhh vad jag fortfarande är nöjd över träningen i Onsdags. Jag mötte upp Malin och Frida på klubben och de hade byggt upp en fartig men ändå med träning på tajta svängar. Detta passade mig utmärkt för det är precis det jag behöver träna på. Jag hade med mig både Peg och Eo då jag ska tävla Peg en del i sommar och vi behöver köra ihop oss lite. Det är väldigt svårt att köra med dessa två olika individer men det är bara och träna på så hoppas jag att vi kan ta oss runt några banor i sommar.

Eos svängar finns inget att klaga på, hon är extremt snäv och väldigt lyhörd, lite för mycket ibland kanske. Det känns som vi börjar köra ihop oss lite mer och hennes och mitt självförtroende ökar för varje träning. Hon ger verkligen järnet på träningarna. Det jag måste tänka på hela tiden är att inte tappa henne och komma för långt ifrån henne. Det är så lätt hänt att falla tillbaks i gamla mönster. Det jag var mest nöjd med sist träning var när Eo, och även jag, började bli lite trötta och hon började rusa runt och spela oförstående och skälla hysteriskt var att jag då tog en micropaus. Direkt efter var vi på banan igen och jag jobbade verkligen igenom Eo genom den "svåra" passagen och sedan drog Eo upp tempot igen och var sitt självsäkra jag igen. Jag kände det som ett stort genombrott. Eo ska minsann inte få slippa undan så fort det blir lite jobbigt utan man måste jobba igenom det helt enkelt och det blev så himla bra. Det kändes riktigt riktigt bra.

Med Peg är det en helt annan femma att köra. Hon är otroligt duktig och genomtränad och hennes kontaktfält riktigt bra. När det gäller kontaktfälten är det till att träna på att hon inte ska lämna för tidigt som hon har en tendens att göra med mig. Peg tycker inte att jag är lika bra på att visa henne runt banan som Tommy så Peg "kan själv".. hon är söt ibland den knasiga bcn. Förövrig är jag nöjd med träningen, det jag dock funderar på är att jag inte fick till svängarna så bra som jag vet Peg kan. Jag var verkligen övertydlig när jag visade passagerna.

Speciellt en passage när vi skulle vända tillbaks direkt efter hindret. Hon brukar korta av steget fint och snika sig runt hinderstödet, men i onsdags var hon inte alls så tajt som hon brukar och hon ville inte riktigt korta av steget. Hmm. det ger mig lite huvudbry. Har hon ont någonstans eller var jag inte så tydlig som jag tyckte att jag var? Hon har varit och simmat en del redan så det kan vara att hon känner av det lite men hon ska få sig en genomgång med massage och lite vila så är hon fit for fight igen.