Hipp som happ så fick jag och Pana plats på helgkursen för Annica Aller på hemmaklubben i Strängnäs.

Annica instruerar Malin och Ronja


Både jag och Pana har ju tränat för Annica innan, jag har kört med Eo och Tommy har kört med Pana. Annicas sätt att köra passar mig ganska bra dock har jag har lite svårt med att jobba med fronten mot hunden, vilket Tommy gör, som Pana upplever tydligast som det verkar. Pana är bara en helt fantastisk hund. Hon ger järnet i allt hon gör även om hon är så trött så hon knappt vet vad hon heter. Det var vår första helgkurs och det var jobbigt men nyttigt. Vi har jobbat med att förbereda svängar, slalomteknik, kontaktfältsträning, ännu mer olika svängtekniker som till exempel att hunden kortar av steget innan avstamp.

Jag tycker att jag klarar de flesta passager relativt bra men det behövs massor av mer träning. Har tyvärr en tendens att bli lite sen och för tajt på hindret vilket jag förmodar är från när jag kör Eo. Pana har mognat och ökat sitt tempo ett snäpp, hur det nu var möjligt, men det är bara att hänga med. Jag märkte även att jag måste öva mycket mycket mer på att förbereda svängar och jobba med fronten mot Pana. I framförbytena är det inga problem för det är ju själva rörelsen men i blindbytena och som sagt när jag ska förbereda för en sväng, då måste jag jobba mer med fronten för att Pana ska förstå vad jag menar.

Moa och Rocko väntar på sin tur


Vi fick väldigt mycket nyttiga tips om hur vi ska utvecklas, bland annat hur Pana behöver mer muskler för att kunna hantera kontaktfälten, i den farten hon har, stanna i tid och kunna hålla sig kvar på kontaktfältet tills ett släppkommando kommer. Slalomtekniken hos Pana är finfin och nu gäller det för mig att öka svårigheten och utmana henne i slalomen genom att jag placerar mig på olika ställen hela tiden som att springa före, i sidled och gör olika byten framför och bakom slalomen. Gungan är ju ett kapitel för sig själv som jag redan har skrivit lite om i ett annat inlägg. På gungan fick Pana jobba mest med att bara vara utan att varken bita i gungan eller  hålla krampaktigt om gungan. Vi lät Pana röra sig sakta uppåt med hjälp av en godishand och en stödjande hand i halsbandet för att hon skulle känna sig trygg. När hon slappnade av så fick hon ta ett steg framåt osv. Vi gungade även på gungan försiktigt när hon stod och åt godis och när hon slappnade av så lade vi ner gungan och hon fick gå ner och göra sitt kontaktfältsbeteende.

Vi hade ett underbart höstväder hela helgen. Yeska, Harriet och Knappen njuter av höstsolen och en massa rolig agility.