Årets första tävling för mig och Pana

Igår var vi iväg i Nacka för vår första tävling för säsongen jag och Pana. Jag hade inga förväntningar utan jag hade lite delmål jag ville klara av.

För det första, att jag skulle vara lugn och inte stressa upp mig och fullfölja varje rörelse. Affirmationen.. jag hinner mer än jag tror.. Det andra var att göra bra kontaktfält och låta Pana stå en liten stund och inte rusa iväg. Det tredje var att behålla fokus och jobba ända in i mål.

Agilityloppet var jag relativt nöjd med. Jag var lugn hela loppet, Pana stod på kontaktfälten och väntade på släppkommando och jag hade is i magen. Balansens kontaktfält var inte helt ok. För långsam ner och gick inte ända ner. Det är bara att träna vidare för hon klarar inte riktigt av det på tävling ännu, eller om det är jag som gör något annorlunda?? En liten miss i första framförbytet, jag gjorde inte riktigt färdigt bytet av någon konstig anledning så det blev lite dåliga förutsättningar för Pana till slalom OCH jag var uppe och flaxade med armarna... Jag måste verkligen träna hårdare på detta.. Andra missen var efter slalom och hoppet då jag kom alldeles för långt ner på de nästkommande hoppen vilket resulterade i en alldeles för stor sväng för att jag tryckte bort henne. Jag hamnade ohjälpligt efter henne i tunneln och fick en dålig väg ut ur tunneln. A-hindret var bra och sedan var det den där förbenade viadukten...

 

Jag var nöjd med loppet överlag men det finns en del detaljer att slipa på från min sida. Men jag börjar känna mig mer och mer bekväm med att köra stor hund och Pana är alldeles fantastiskt rolig att jobba med.

Hopploppet var ok förutom att jag inte höll mig till den väg jag gick på banvandringen och det gick inte så bra så klart. Jag hamnade efter Pana i slalom och hon tog inte sista pinnen i slalom och fortsatte sedan som en galning genom alla tunnlarna innan jag fick stopp på henne.. Hon kröp under viadukten även denna klass och jag blev lite uppgiven. Vi fick chansen att göra om den och då klarade hon den galant. Skönt. Hon var helt övertygad om att det var en tunnel. Det ser faktiskt ut som det. Om man kollar på tunnelhållarna kan det lika gärna vara en viadukt och vica versa.

När klassens sista hund gick i mål fick jag möjlighet att köra lite fler gånger på viadukten. Hon hoppade varje gång och jag hoppas hon lärde sig att känna igen en viadukt. Nu ska det tränas vidare...


Kommentarer
Postat av: Wilma

Bra sida du har! Jag har kollat igenom några av dina andra blogginlägg och jag gillar vad jag ser :D.

2012-10-14 @ 08:40:14
URL: http://allasmslan.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0