Idag åkte halsbanden på alla tre hundar. De har tyvärr hunnit få fästingar på sig. Jag har tagit en på Eo två på Peg men ingen på Pana så jag hoppas hon inte har hunnit få några men det är inte så troligt.. 
 

Nu är äntligen Pana röntgad och hon fick status B på höfterna. Så skönt. Inte för att jag egentligen var orolig för hon har aldrig visat någonting, aldrig varit halt eller något överhuvudtaget, men man vet aldrig.

Vi röntgade enbart höfterna för det var det Audell på Gudbykliniken sa att det var det enda vi behövde. Jag brukar inte lyssna så noga på rekomendationer men i detta fall så lyssnade jag på Audell då han är en välkänd veterinär när det gäller just röntgenplåtar och röntgen generellt på hund.

Jag ville först röntga armbågarna också och fick till svar att är det något vi ska röntga på BorderCollie så är det bogleden men eftersom Pana aldrig visat något så tyckte han det verkade onödigt. 
 
 

Haft haft en väldigt trevlig och mysig helg med mycket julstämmning. Började med att möta upp Anna och Krille som skulle hjälpa till med att hämta hem André och Elins får. Fog gjorde ett gediget jobb och hämtade hem fåren på ett kick.

Vi mötte upp transporten på gården och medan tackorna lastades av gick vi till bagghagen och Fog fick hjälpa till och kolla om baggarna var vallvänliga. Kan säga så här.. vi ska inte valla våra unghundar på dem i alla fall... Fog fick sig några smällar men han är en otroligt modig och duktig hund, men han har nog lite ont i kroppen idag. All cred till Fog.

När tackorna var avlastade och hemmastadda gick vi in i ladugården där de ska bo under vintern och det var så mysigt. Det är en liten ladugård med både hästar, kor och får i samma stall. Elins vackra haflinger var inne för han var nykastrerad och det var precis så som jag kan föreställa mig att det var förr i tiden i de gamla ladugårdarna. Det luktade gott av hö och nystödd halm, det var varmt och skönt inne bland alla djuren. Pana och Flynn fick komma in och hälsa lite på fåren och Pana var väldigt duktig. Hon var lugn och relativt balanserad och det var så nyttigt att bara få vara där inne med fåren och ligga och ta det lugnt.

Anna och Krille ska hjälpa till med att valla in tackorna och vi har flera olika hagar inklusive ett stort fält som vi kan träna på. Det ska bli så roligt, jag ska försöka att komma iväg med fikakorgen lite då och då och bara vara bland fåren med Pana och fika och ta det lugnt. Nyttig träning.

Efter lite fårjobb och vi var lite frusna så åkte vi alla hem till mig och Tommy för att dricka lite glögg och äta pepparkakor. Perfekt en kylig decemberdag.

I morse satte jag klockan på ringning och tog med mig Eo på agilityträning. Åhh vad jag är nöjd att jag gjorde det. Min prinsessa.... Vi tränade såklart slalom och det gick relativt bra. Jag kom på en sak idag och det var, varför gör jag det inte svårare för Eo och utmanar henne istället? Det gjorde jag ju i början och hon kan en massa bra saker med slalom inklusive svåra ingångar med mera. Nu har jag fastnat i tänket göra rakt fram stabilt. Jag testade lite ingångar från bland annat klockan två, tre och nio, tio och istället för att vara nära henne i slalom var jag cirka fem meter i sidled.. Vad hände då?? Jo, hunden är klockren. Hon drar på med en fin attityd och har fokus rakt fram istället för på mig och gjorde varenda slalom helt prickfritt. Hon kan ju min fina tjej och det är ju det jag har vetat hela tiden. Nu ska vi fortsätta att exprimentera lite och kanske få upp den fina slalom hon en gång har haft. Fått lite hopp tillbaks...

Usch vad jag skäms nu.. Jag har glömt bort bästa prinsessans födelsedag. Hur kan man glömma en sådan viktig dag. Min lilla tjej som är med mig i vått och torrt och vakar över mig. Hon sover vid mina fötter varje natt och skyddar mig mot alla. Du är bäst Eo :love:

Grattis i efterskott på 7-årsdagen den 4 okt.

Hur kan vi glömma... Pana blev två år igår. Grattis i efterskott världens bästa Pana :love: Du har verkligen förgyllt vår tillvaro. Dock inte med enbart positiva saker som t.ex söndertuggad bil och ett fint hål i väggen hemma, men vad gör väl det när du är en stjärna i allt vi gör. Kan inte svara för Peg och Eo, som har blivit gråhåriga de senaste två åren då du kom in i våra liv, men vi är så glada att just du kom till oss... Love you



Ser upp till "stora" Eo

Agneta och Lyra
Idag var det lydnadstävling på klubben. Ett kanonväder och jag tog med mig Pana och åkte dit för att kolla lite och förhoppningsvis få lite inspiration att börja träna lydnad igen lite smått kanske. Men den största anledningen var att bara åka dit för att miljöträna och träffa lite hundar.

Det har varit alldeles för lite vanlig socialträning med Pana och när vi träffar andra hundar är det ofta på agilitybanan och det är inte riktigt samma sak som att bara sitta och kolla på när andra jobbar. Pana uppträdde klanderfritt. Hon är lugn och sansad och finner sig i att bara sitta och inte göra något trots att det är folk och hundar som rör sig hela tiden runt omkring.

Tävlingen i sig gav väl lite motivation så vi får se om jag tar tag i lydnaden igen. Jag testade lite positioner med Pana och det sitter kvar det lilla vi gjorde när hon var yngre. En anledning till att jag inte fortsatte var att jag under inlärningen felbelönade hennes position och hon hängde mot mitt ben alldeles för mycket och just då så ides jag inte börja med att lära om positionen och jag drogs mot agilityn istället. Tävla kommer jag nog inte att göra men träna för att öva upp koncentrationens ska jag försöka få tummen ur och börja med igen. Det kan behövas lite grundlydnad nu när vallkursen ska börja om en vecka.

Det blev ingen träning igår.. Våren kommer även med tråkigheter.. Igår hade Tommy promenerat med hundarna och Peg hade upptäckt 2 st huggormar. Tommy ropade in henne och det var inte mer med det. Hundarna var i bilen medan vi var på ett möte och när de sedan kom ut igen såg Tommy att Peg såg lite annorlunda ut i ansiktet.

Helt uppsvullen var hon lilla tjejen. Det var bara att åka i ilfart till veterinären och de kollade över henne. Hon verkade vara vid friskt mod och det hade ju gått några timmar redan. Peg hade inte sagt någonting så det var inte lätt att veta att hon var biten. Tack och lov så hände inget. På tre timmar kan de coola om man har riktigt otur. Peg fick smärtstillande och en undersökning. Hon fick åka hem med restriktionerna, mycket vätska, koppelpromenader i 2 veckor och ett återbesök för att kolla av, framförallt, njurarna om några veckor. Uppsikt under natten var också ett måste ifall slemhinnorna i ändrade färg för då var det bara att kasta sig in i bilen för att åka till Strömsholm för att injecera motgift. Tack och lov var det inga förändringar under natten och Peg har sovit gott.

Svullnaden har under natten gått ner på halsen men hon var fortfarande redigt svullen över nosen men har under dagen också försvunnit mer och mer. Puhh.. nu hoppas jag vi kan pusta ut och hoppas faran är över. Det man måste tänka på är att absolut inte anstränga hunden så nu får tjejerna gå promenader åtskilda. Tommy skulle iväg på privatlektioner nästa vecka med Peg och Pana, men nu får han ta med sig racersheltien istället. Ibland är det tur att man har flera hundar :)

En av de två huggormarna Peg träffade på igår. Kanske detta är den skyldiga.. Kan man kräva skadestånd av en orm?

Äntligen är det snöfritt på klubben så vi kan börja träna agility på riktigt igen. Tommy ska åka upp efter jobbet idag och jag får ta en sväng i helgen med tjejerna. Jag har även fått knyta lite nya kontakter det senaste och eventuellt kanske jag kan få tag på får som jag kan valla på i närheten av hemma. Det är bara i funderingsstadiet men det är ett steg framåt :)

Nu börjar äntligen vintern släppa sitt tag om oss. Vi har fortfarande en hel del snö kvar men den försvinner i ilfart. Den enda nackdelen är nu leriga och illaluktande hundar. Jag söker med lykta och ljus efter bra pälsvårdsprodukter som tar hand om pälsen men samtidigt håller smutsen borta. Jag är för balsam i pälsarna för oftast blir de mycket mer blanka och jag upplever det som att skiten ramlar av lättare då.

Är det någon som har tips på bra pälsprodukter till hundarna som inte kostar skjortan då vill säga..

Pana

Helt osannolikt men den lilla bruna får nu börja tävla agility. Hon är numera 18 månader, det har gått ruskigt fort och vi är inte ens i närheten av en start i agility. Med två vintrar from Hell så ligger vi efter i den beräknade träningen. Men.. om allt går som planerat så ska hon få starta hoppklasser i sensommar. Det beror på hur slalomträningen utvecklas. Hon är grymt lättlärd och älskar agilityn och är fantastisk att jobba med så det hänger på mig och Tommy hur duktiga vi är på att träna. Nu framöver kommer det att vara mestadels Tommy som ska träna och köra henne medan jag ska försöka inrikta mig på vallningen. Inte för att jag tror på allvar att jag kan hålla mig borta från agilityn men jag ska göra ett ärligt försök i sommar att valla. Jag kommer ju ändå att få tävla både Eo och Peg då Tommy ska döma.

Som vi har väntat på att Pana ska börja löpa och äntligen.... Det är bara andra gången hon löper så det har varit låång tid emellan och jag tycker det är så svårt att inte veta när hundarna ska börja löpa. Peg löper med 6 månaders mellanrum och Eo 7 månaders mellanrum. Sedan vi flyttade ihop med de andra hundarna har det blivit mer åt 6 månaders hållet med dock regelbundet.

Vi får väl se var Pana landar någonstans, hoppas hon har ett stabilt löp direkt, det hade underlättat. Hur upplever ni andra det med löpen på era hundar?

Om några månader är det också tänkt att vi ska röntga Pana och vi hoppas att hon har lika fina höfter som sin brorsa Rim, A- höfter.

Jag måste säga att motivationen för hundarna är lika med noll just nu. Nu för tiden är alla hundar Tommys. Det är han som sköter allting som promenader och träning. Hade det inte varit för Tommy så hade jag ju varit tvungen att ta mig i kragen och träna, promenera men det är faktiskt rätt skönt att slippa det just nu. Jag vet att motivationen kommer tillbaks senare till våren. Familjen har mycket att stå i nu till våren och allt kommer förändras så jag får fokusera och ta mig i kragen längre fram.

Jag ser fram emot en härlig sommar och jag ska göra ett sista försök till vallningen med den lilla underbara bruna. Pana är helt suverän men vi har tränat alldeles för lite och jag kan inte kräva något av henne. Kanske nu under våren när hon ska sättas i gång i agilityn och börjar få lite träningsvana så kommer det att gå lättare. Tommy ska gå kurs för Veronica Bache några gånger nu i februari och senare i vår så har han sina privatlektioner för Annica Aller som han fick i julklapp som ska användas till Pana och Peg. Eo är lite speciell så hon får hänga med på träningarna och tävlingarna men det blir ingen hårdsatsning med henne då hon inte fixar det riktigt utan hon trivs bäst när vi bara kör på skoj. Därmed inte sagt att Eo får göra som hon vill, som hon i bland tror, utan det kommer vara strukturerad träning men inte med så mycket utmaningar och ingen kravfas.

Imorgon ska det tävlingsplaneras med resterande av Eos lag, Tribond. Mikaela, Mikaela och Malin kommer vid 13 imorgon och om vädret tillåter så ska vi först ta en promenad med våra vackra, underbar shelties innan vi går in och äter mat som Tommy ska göra till oss. Jag hoppas på bra väder så vi kan ta ett lagkort, det hade varit kul.

Vi ska planera vilka lagtävlingar som vi ska åka på i år och kanske planera in lite träningar också. Vi har redan planerat in en gemensam träning för Veronica Bache i inomhushallen i Kungsör i April.

Den här bilden är tagen på julafton förra året. Vi bodde hos min mamma under jul och vi var tvungna att åka hiss när vi skulle ut. Pana var överförtjust i hissen för det var en så rolig brun hund som åkte hiss samtidigt som henne...varje gång dessutom :p

Efter en promenad på åkern så tog Pana sig en välbehövlig tupplur på sin favoritplats.

Idag har Tommy tagit med sig de två stora tjejerna och åkt till Askersund för att tävla. Då passar jag på att ha lite kvalitetstid med Pana. Hon var så nöjd med att få sova i sängen och snarka hela morgonen. Hon brukar ha lite myror i brallan på morgonen men idag sov hon gott. Jag får lite rapporter om hur det går för Tommy och det är blandade resultat men han är nöjd med hundarna.

Grattis, i efterskott, till Lottie och hennes grymma hundar som har blivit utsedda till årets Bragdhund av Svenska Kennelklubben.

Ni kan läsa om hur det gick till på Lotties hemsida i hennes gästbok. Lottie är uppfödare av Pana och det är Panas duktiga Pappa Oscar som är en av bragdhundarna.

Det är inte svårt att veta vem som är pappa till Pana på den här bilden :P De är rätt lika med sina uppspärrade ögon vid fotografering. Gullhundar..

Just nu tycker jag det är så svårt att veta vad som blir bäst i träningssyfte. Träningen blir inte direkt kontinuerlig under vintern. Dels för att vädret inte tillåter det och dels för att min motivation minskar när det är svinkallt och blåsigt. Visst har vi tillgång till ridhusträning men det är inte alltid man har möjlighet att åka dit varje gång. Det jag funderar mest på är vilket som faktiskt är bäst under vintern. Att låta hundarna vila ordentligt och bara hålla igång med promenader och lite småpyssel eller faktiskt träna ordentligt när man väl får tillfälle att träna?

Det känns lite meningslöst att träna ordentligt när man väl får möjlighet för man utvecklas inte särskilt utan man stampar på samma ställe hela tiden men samtidigt är all träning bra. Jag är lite klyven för samtidigt som jag vet att det är bra för alla parter att vila så får jag dåligt samvete över att jag inte tränar. Det är väl mest Pana som tycker att det är orättvist och skulle kunna vara ute och träna i vilket väder som helst. Peg och Eo, framförallt Eo, tycker att det är helt ok att ligga inne i värmen och sova. Eo vill vara ensam, utan jobbiga Peg och Pana, i sovrummet och bädda ner sig i sängen. Gottegris..

Förra vintern hade jag inget dåligt samvete över träningen för då var det ingen hund som kunde vara ute i den -17 gradiga kylan, men än så länge är det inga problem att träna för kylans skull i alla fall. Det som tar emot lite också är att det är så mörkt heeeeela tiden. Vi har bra belysning på vår klubb men det går inte att jämföra med dagsljus och vissa saker vill man träna i dagsljus, som balanshinder med en liten harig brun BC.

Pana och brorsan Rim på lekdejt i -17 gradig kyla i ett grustag i Södertälje i Januari

Nu har jag äntligen fått tummen ur att registrera om Eo. Nu är hon ingen norsk jente längre, på pappret i alla fall :P