Konferensen gick bra. Är fortfarande mätt efter all den goda maten och väldigt trött efter all info. Jag återkommer senare med lite bilder från herrgården som var superfin.

Idag var jag hos veterinärern för att ta 1års sprutan på Pana. Hon blir 1 år på lördag. Det är inte klokt vad fort det går. Jag passade på och ge henne en första dog rabiesvaccin också så vi ska tillbaks om en månad för nästa dos. Vägde henne gjorde jag också när vi var hos Veterinären. Hela 16 kg väger min lilla kicka. Mäta henne måste jag också göra, men det blir någon annan dag.

  

Imorgon mitt på dagen drar jag iväg på konferens med jobbet över helgen. Helgen kommer att tillbringas på Svartå Herrgård i Värmland. Jag hoppas så på fint väder och lite tid över så jag kan strosa omkring i deras trädgård som sägs vara vacker. Kameran kommer självklart att följa med.

Helgen kommer mestadels bestå av presentationer av produktnyheter inför hösten från olika inbjudna leverantörer och även en intern konferens gällande vår lagerflytt och byte av affärssystem. Spännande. Självklart kommer det var mycket god mat och dryck. Det har även utlovats lite lek och skoj också.

Nu under sommaren har det blivit alldeles för mycket av det goda så nu är det en promenad på lunchen varje dag. Jag har en slinga som jag brukar gå och den tar ca 30 minuter, det är ganska lagom sen äter jag när jag är tillbaks.

Självklart är en ny ljudbok nerladdad i mobilen så jag kan lyssna under promenaden. Jag har legat lite lågt med ljudböckerna i sommar då jag har läst böckerna i pocketform istället. Den jag nu lyssnar på är den senaste med Mari Jungstedt som handlar om Kommissarie Anders Knutas på Gotlands polisen. Den är lika bra som de förra böckerna i samma serie jag har lyssnat på och även läst. 


"När den gotländska gymnasietjejen Jenny upptäcks av en modellagentur slungas hon in i en värld fylld av pengar, kändisfester och glamour. För den några år yngre Agnes har det inte gått lika bra. Också hon har drömt om ett liv i rampljuset, nu är hon på väg att tyna bort av svåra ätstörningar. Men tragedin väntar också den framgångsrika Jenny. Under en fotografering på den karga gotländska halvön Furillen utsätts hennes pojkvän, modefotografen Markus, för ett brutalt mordförsök. Jenny och Agnes är länge ovetande om att deras liv är inflätade i varandra. Men det finns någon som håller ögonen på dem. Någon som planerar att ingripa i deras öden. Kommer Markus att överleva? Och kan han hjälpa kommissarie Knutas att hitta gärningsmannen innan det är för sent?"

Ganska nyss köpte jag ny utrustning till min lilla bruna tjej. Hon avverkar halsband, selar och koppel på löpande band. Det är så roligt att tugga av dem tycker hon, gahhh..

Nu har jag köpt ny sele i Grönt och Orange och ett matchande koppel med stretch. Så här vackert står det om kopplet.



Unghund eller valp är väl en kategori som Pana måste räknas in i väl?? Det kan väl inte vara så att hon är obildad när det gäller att gå i koppel :P

Det är samma färg på kopplet och selen fastän det inte ser så ut på bilderna. Och jag är än så länge mycket nöjd med stretchkopplet till min "unghund" på 1 år.

Jag anmälde mig till en tävlingslydnad med Pana för att få tummen ur och börja träna henne lite och eventuellt längre fram åtminstonde starta henne i lydnadsklass 1. Men... efter första kurstillfället som förövrigt gick väldigt, väldigt bra så kände jag ändå att lydnaden är inte lika kul längre.  Det går inte fort nog.. Både i agilityn och vallningen svänger det väldigt fort och det händer saker hela tiden. Lydnaden är så strikt.

När jag var och vallade förra veckan kändes det verkligen som att detta ska vi ta och prova på allvar och då vet jag att det krävs lite tid. Jag rannsakade då mig själv och jag vet att jag kommer att prioritera vallträning och agilityträning framför lydnaden. Varför ödsla en dag i veckan på något som jag kommer göra halvhjärtat så jag sa upp min plats på kursen.

Dessutom har jag tröttnat på det orättvisa i lydnaden. Det är en bedömningssport och det är så tydligt när det gäller lydnaden, plus har du ett "namn" inom lydnaden, så får man automatiskt någon poäng högre än "vanliga dödliga" och det är inte rättvist. Visst finns det orättvisor inom alla sporter, när det gäller just bedömningen är det inte så markanta skillnader i agilityn. River du ett hinder så gör du, eller springer förbi ett hinder. Det är lite bedömning när det gäller kontaktfält och om gungan slagit i marken eller inte osv men ändå är det inte i närheten av orättvisan i lydnaden och det spelar ingen roll vem du är om du river ett hinder för det går inte att blunda för. Det var nu många år sedan jag upplevde orättvisorna som tävlande, dåvarande elitnivå, men jag är fortfarande väldigt aktiv i lydnaden genom att bland annat vara åskådare på diverse tävlingar och även tävlingsledare. Nu sist var det elitekipage jag var tävlingsledare för och nu är det ännu en aspekt i lydnaden och det är det här med bedömningen och utdelande av gula och röda kort.  

Sist tävling hade vi uppdelat på internationellt vis genom att ha två stycken appellplaner som de tävlande gjorde hälften av momenten i den ena ringen för att sedan gå över till den andra ringen och fortsätta sitt program. En kul uppdelning och det var uppskattat hos de tävlande. Vi hade då två domare och i många lägen visade sig meningsskiljaktigheterna, framförallt i utdelandet av dessa ovannämnda kort. Den ena domaren fattade ingenting om varför kortet utdelades och den andra tyckte det var mer än befogat. Då fick jag ännu mer vatten på min kvarn att lydnad är inget som jag vill tävla i. Jag kan gärna fortsätta att vara lävlingsledare och vara till annan hjälp då jag fortfarande tycker att lydnaden kan vara riktigt häftig att se på. Det var en BC som var urhäftig och gav järnet i allt och då njuter jag. Jag hyser dock stor respekt för de som har lydnaden som "sin" sport. Jag har tyvärr inte tålamodet för det.

Trots detta med bedömningssport så funderar jag på att ge mig in i ännu en bedömningssport och det är vallningen. Men den risken är jag villig att ta för det är så nytt och spännande och jag har inga stora ambitioner inom vallningen, ännu i alla fall är väl bäst att tillägga. Vi ska inte använda vallningen till något annat än vårt höga nöjes skull så ett vallprov är väl något jag siktar mot längre fram. Det hade varit kul.

Första matchen för höstsäsongen är avklarad. Jag måste medge att jag var väldigt nervös inför matchen. Vi skulle spela mot Assyriska FC II och på deras hemmaplan som är på konstgräs. Assyriska är ett tekniskt bra lag och det går otroligt fort på konstgräs och det är inga grästuvor som kan ställa till det ibland för killarna. Vi vann matchen hemma men det är mycket svårare på konstgräset.

Vi har tränat några gånger innan matchen. Jag och Tommy håller i veckans torsdagsträningar och två andra tränare håller i Tisdagsträningarna. Jag och Tommy har fokuserat på bollteknik, försvarsspel och gruppsammanhållning och jag tycker verkligen att det visas på matcherna. Varje match förvånar killarna mig med att hitta på saker som jag inte trodde de var redo för men nu vet jag. De utvecklas varje match och killarna har ett spelsinne som är underbart. Alla killarna är duktiga och gillar verkligen att spela fotboll och det märks. En sak som vi har försökt att vara noga med är att de ska berömma varandra och gärna "highfiva" när de gör bra saker. Detta har de verkligen anammat och det stärker lagsammanhållningen och deras självförtroende. Anna-Karin, en av de andra tränarna, har bidragit med en lagsång som de alltid sjunger innan match.

Det är en ära att få träna och vara supporter till dessa killar. Idag vann de med 3-1 på Assyriskas hemmaplan. De är så duktiga Åkers IF Pojkar födda -00, jag är så stolt över dem.

Lite blandade bilder från dagen.

Var och vallade i tisdags och jag är helt lycklig fortfarande. Det var så roligt och jag har ju, enligt min mening, just nu världens bästa vallhund. Jag var lite orolig hur det skulle gå då vi inte har vallat sedan i början av sommaren och vi är ju helt gröna i denna nya gren i hundvärlden men Pana är så underbar att arbeta med.

Jag mötte upp Birgitta vid Agdala och vi varvade sedan mellan hundarna. Jag tränade enbart på att fösa eller var det att driva ??? jag blandar alltid ihop dessa två.. Någon gång kanske jag lär mig. Det som jag hade lite problem med under kursen var att Pana tyckte det var lite jobbigt att lägga sig på kommando och detta är ju ganska viktigt i vallningen. Hon är väldigt mycket unghund märker man men det är ju charmigt och allt har sin gång. Pana är en typisk hämthund och hon vill väldigt gärna gå upp och stoppa flocken vilket tenderar till att hon har svårt att hålla balansen till fåren när hon ska fösa dem. Men... Pana har mognat även i vallningen. Det var många poletter som föll ner i tisdags och hon föste som hon aldrig gjort annat.

Jag gör så att jag lägger henne innan vi kommer in hagen och innan jag låter henne hämta fåren för att få en positiv upplevelse direkt när vi kommer in. Läggandet blir en signal till att du får gå och jobba, inte sluta som hon trodde förrut. Jag lägger henne inte heller när vi avslutar arbetet med fåren. Detta verkar funka bra. Vi gjorde små minihämt men hon stannar inte eller lägger sig inte när hon kommer upp bakom fåren utan hämtar dem direkt till mig. Detta är något vi ska öva vidare på.

Vi tränade inte så länge men det räckte för den lilla bruna hjärnan. Hon är så härlig. Mjuk och följsam med härlig djurkänsla. Ingen tendens att jaga eller bita fåren. Nu ska jag bara få tag på en bra kurs så jag kan fortsätta att lära mig mer om vallning för det är så roligt. Mycket för att det är nytt och jag blir så glad för varje framsteg. I agilityn eller lydnaden så har jag mer krav och förväntningar på mig själv att jag måste lära min hund så mycket bra saker. I vallningen njuter jag bara av att vara novis och nybörjare.

Igår började jag och Pana en tävlingslydnadskurs. Mycket för att få tummen ur och åka till klubben och träna med andra hundar i annat än agility som är ganska så fartigt jämfört med lydnaden. Det är så nyttigt att låta henne öva på kontakt och att sitta och vänta. Hon är så himla mysig den lilla bruna. Hon är på i allt jag gör och hon älskar att få lära sig nya saker.

Man märker vad hon har vuxit och mognat, hon är fortfarande barnslig och är väldigt lättdistraherad men inte ens i närheten av vad det har varit. Hon klarade till och med att gå lite fritt följ fastän att de tränade agility på andra sidan staketet. Det är inte illa och jag blev väldigt överraskad över denna lilla tjej igår. Jag har inte tänkt någon vidare lydnadskarriär då jag själv inte har tålamod att stå still och öva små små detaljer utan agilityn och vallningen lockar fortfarande mer. Men men.. man ska aldrig säga aldrig.

Idag blir det till att åka till fårhagen och valla lite. Det kommer bli spännande då vi inte har vallat sedan vallkursen i början av Juni. Får se vad den "nya" Pana kan uppvisa idag.

I helgen har vi varit och tävlat i Frövi, eller jag tävlade på lördagen och Tommy på söndagen då vi var på kräftskiva på lördagskvällen. Behöver jag säga att det var Tommy som körde.. Jag och Isak tog oss en långpromenad hemåt mitt i natten i stället och sov ut på morgonen.

Tillbaks till Frövi.. Eo är såå härlig och häftig nu. Vi börjar komma tillbaks till gamla takter och hennes och mitt självförtroende ökar hela tiden. Hon har inte riktigt den farten jag vet att hon kan ännu men säkerheten börjar komma mer och mer och efter det kommer farten att öka ännu mer. Nu kan jag till exempel gå in och göra framförbyten innan balanshindren, något som jag inte kunde göra för 3 månader sedan. Vi har fortfarande lite svårigheter med slalom men den kommer mer och mer den också.

I agilityloppet så hoppade hon gungan bägge dagarna så det är något vi måste träna mer på men jag får vara försiktig då gungan är ett hinder hon tycker är svårt, dessutom var det en otroligt seg gunga men hon hade inte mycket tillstymelse till att stanna. Bara mer träning, inget jag hänger upp mig på. Slalomingångar är något jag inte heller har nötit supermycket och det är lite medvetet för att hon fixar ju inte de riktigt lätta ingångar rakt fram i hög fart på tävling så jag har lagt mycket tid på stadgan och motivation. Det blev väldigt tydligt i hopploppet att jag måste börja träna på ingångar där hon så att säga går in på fel sida från mig. Jag har lärt in henne att är hon på vänster sida så ska hon pricka ingången och är hon på höger sida så ska hon runda pinnen och sedan har vi inte kommit vidare därifrån i träningen. Detta går ju oftast att lösa med olika handlingsalternativ men ibland blir det riktigt dåliga alternativ och det vill man ju inte ha i ett agilitylopp.

I hopploppet vågade jag inte helt enkelt testa hennes kunskap i ingången utan ville hjälpa henne så mycket som möjligt då jag vet att slalomen är vår akilleshäl och jag tryckte runt henne på första pinnen istället för att underlätta. Jag MÅSTE träna vidare och på svårare ingångar nu när hon är taggad igen och har motivation att börja nöta slalom. På söndagen körde Tommy och även han fick fel på gungan då hon hoppade igen men hon hade bra fart och kanonkontaktfält. I hopploppet tokdiskade han henne då hon hade varit helt galen och sprungit som en galning. Ha ha.. Jag sa till honom innan han åkte att hon har börjat springa lite fortare och framförallt i hopploppen men hon hade visst varit ännu galnare sa han.

Jag är fortfarande grymt nöjd med  utveckling av min handling den här sommaren och jag börjar bli säkrare och säkrare. Framförallt så är jag nöjd med min utveckling om hur jag har blivit medveten vid ett lopp. Förut kunde det mer eller mindre vara svart när jag gick i mål och väldigt stressat. Nu är jag mycket mer lugn, balanserad och fokuserad. Samma gäller Eo, hon har utvecklats så mycket de sista månaderna. Hoppas utvecklingen fortsätter.

Farten har börjat komma tillbaka och nu så blir hon inte störd om jag kommer lite fel i bytena. Hon skäller lite på mig men fortsätter sedan som en katapult. Vi har massor av kvar att träna på. Bättre svängar, stabilare slalom och kontaktfält är några bitar som ska nötas nu i höst och vinter. Det är synd att tävlingarna börjar mattas av nu när vi är på g.

Här är loppen från i lördags..

Bilden är hämtad från Smartaagilityhinder.se
Då var slalominlärningen av Pana påbörjad. Det har varit en lite skakig och förvirrad start för den lilla bruna och hennes tränare.. Men det sista träningspasset gick riktigt bra om jag får säga det själv. Hon är grymt lättlärd och hur skön som helst den lilla bruna. 

Jag har velat lite fram och tillbaks hur jag ska lära in slalomen men nu har jag bestämt mig. Jag har läst och surfat runt på youtube så det känns som jag är ganska klar över hur jag ska starta i alla fall. Min tanke är att köra 2x2 metoden de första fyra portarna för då får jag ingångarna rätt med en gång och Pana får verkligen tänka och känna efter på pinnarna. Jag har inte läst eller sett Susan Garretts film och 2x2 utan utgår från en film på youtube som jag gillade. Tjejen som gör filmen har baserat det på Susan Garretts böcker och filmer.

Efter inlärningen på de fyra pinnarna är "klara" så är det tänkt att jag ska lägga på slalombågar på resterande pinnar. Det för att jag inte vill ha samma problem med Pana som jag har haft (har) med Eo och det är att hon hoppar över portar hipp som happ inne i slalom. Eo är delvis inlärd med en variant av 2x2 och jag vet fler som har haft samma problem som Eo med slalomen. Det är ju säkert så att jag har missat någon komponent i inlärningsfasen och jag är inte riktigt på det klara vilken det kan tänkas vara, förmodligen att jag har gått för fort fram, men nu tar jag det säkra före det osäkra och lägger på bågar till Pana. Sedan kan det tränas muskelminne..

Det är så kul att se utvecklingen med Pana och idag ska jag lägga på nästa par pinnar om hon fortfarande är lika snabbtänkt som sist träning.

Här är ett av de klipp som jag har kollat på.

Så här galna ser vi ut just nu för ekorrhjulet har startat. Helt galet mycket har vi att göra. Det är både roligt men jobbigt. Det som tyvärr hamnar längst ner på priolistan hamnar tyvärr renoveringen, men det hinner väl vi när det blir dåligt väder ute kan man ju hoppas.

Jag har inte ens haft ro att börja fixa och kolla på lite bilder från Gotland. Får se om det kommer upp något kollage längre fram. Vi har haft en underbar semester. Jag har verkligen fallit som en fura för Gotland. Vilken underbar och unik ö det är. Och för andra året i rad har vi haft öns bästa guider, Malin och Niklas, som har visat nya smultronställen. Tack så mycket för att ni släpar runt oss på alla underbara ställen.

På jobbet går det nu i hundra knyck och allt händer nu innan vår högsäsong drar igång. Vi är i fart med att flytta vårt lager så på onsdag flyger vi ner till Kalmar och introduceras i nya datasystem och diverse. Helgen efter det är det kick off.. Fullt ös!!

Dessutom har fotbollen för killarna dragit igång och nästa vecka drar även handbollen för Isak igång samtidigt som höstsäsongen i fotbollsserien. Och redan sista helgen i Augusti ska han på handbollscup.. Snacka om att det är fullt upp. Vet ej när vi har en helg och kväll ledig för in i mellan där ska vi hinna träna och tävla hundarna. Fast jag är ändå trots allt tacksam för att jag har ett jobb och en underbar aktiv familj och världens underbaraste hundar som jag får tillbringa tid med. Puss och kram min underbara familj. Jag älskar er!