Äntligen!! Äntligen fick vi visat vad vi kan.



Jag var lite irriterad efter lördagens två lopp i Flen för det var slalomen som strulade. Eo var osäker och gick ur tionde respektive 11 porten i de två lopp vi startade i. Hon hade inte något riktigt driv heller i något av loppen. Hopptrean var en så svintråkig och svinjobbig, springmässigt, bana. Det var bara raksträckor knappt någon sväng. Var bara att springa. Jag gav järnet och låg på Eo hela vägen så när jag kom till slalomen hade jag glömt andats på hela vägen dit så det blev bara pannkaka och jag bara kippade efter luft. Eo hackade sig igenom slalomen och gick dessutom ur i 11 porten och vi tappade flera sekunder bara i slalomen.. Trist. Men vi spurtade i mål och Eo var lika glad som vanligt och det är ju tur det.

Igår var det Eskilstuna BK som gällde. Jag och Malin möttes upp i Strängnäs för att samåka till tävlingen där det enbart var klass 2. En dubblerad agilityklass och det passar oss perfekt då vi behöver pinnar i agilityklassen. Första loppet för min del var sådär. Eo hade inget fart och tryck och vi missade slalomingången med någon centimeter och fick en vägran men kändes stabilt och ett Ok lopp. Det jag var mest nöjd med var att jag hade en plan för slalomen ifall det skulle bli fel. Jag fick hjälpa Eo in i slalomen men sedan var det en väldigt fin slalom som hon visade upp så vi sprang på, hon tog också ett väldigt dåligt tajmat byte av mig och bara det är ett stort framsteg jämfört med bara ett halvår sedan. Malin drämde till med en nolla och vinst. Därmed sin sista pinne och uppflyttad till trean. Stort grattis till er :)

Andra loppet var samma bana fast omvänd. Det var inte så många starter i varje klass men alla smallhundarna var duktiga så det gick inte att "fega" sig till en pinne. Jag var lika fokuserad på slalomen detta loppet och hade samma plan, dessutom körde jag någon typ av affirmation och sa till mig själv åtaliga gånger att den här ingången kan vi. För det visste jag ju att vi kan. Shit vad hunden sprang... Eo var helt toppen. Vilken fart! Vilket tryck! I love it... Det var så häftigt och vi körde som aldrig förr. Det fanns ingen tvekan någonstans, den lilla prinsessan var super fokuserad och njöt lika mycket som jag och det var en sådan lättnad när jag gick i mål att vi faktiskt hade nollat och sprungit fort. Nu fick vi äntligen visat vad vi kan. Eo pressade tiden fyra sekunder från förra klassen och sprang in på 35 sek. Hon var snabbast av alla i alla storleksklasser. Det är min tjej det.