I tisdags var det träningstävling på klubben. Det var kul som alltid. Jag är både nöjd och inte nöjd. Jag blir galen på alla konstiga saker jag har för mig. Och är det någon som kan svara på varför man gör samma fel om och om igen, trots att man vet att det inte funkar. Jag har en stoooor svaghet och det sitter i ryggmärgen på något konstigt sätt. Jag vet inte var det kommer ifrån. Det är att vid svängar så överroterar jag med överkroppen och då skjuter jag automatiskt ut höften i sidled varvid det är en utomordentligt bra signal till min lilla sheltie att springa i en stor vid båge förbi hindret. Gahhhhh… Denna signal är förträfflig vid rundahinderpassage men den vill jag inte ha vid vanliga 180 grader svängar. När jag gick bavandringen igår så tänkte jag extra mycket på detta, hur jag skulle undvika överroteringen, men trots detta så gjorde jag den idiotiska ”höftutskjutarsignalen” och Eo är klockren på den. Dessutom gjorde jag den två! gånger och extra kraftigt. Jag blir så trött på mig själv ibland. Detta var i agilityklassen men annars gick det bra. Hon tjuvade på kontaktfälten vilka jag fick göra om men hon har en härlig attityd och springer på. Inget slalomfel i sikte och det känns sååå otroligt skönt om det kunde släppa. Jag hoppas få tag på filmen så ni kan se den idiotiska signalen jag ger Eo. Great dog! Shame about the handler!!

Hoppklassen gick mycket bättre då jag backade i 180svängarna istället för att rotera runt och eliminera risken att skjuta ut höften… och det funkade. Så kul. Nu måste jag börja träna på att backa i svängarna istället för att rotera. Eo svarade fint på backningen så det kan funka. Hoppas..

Vi gjorde en nolla i hoppklassen vilket kändes otroligt skönt och ett pinnhål upp i självförtroendestegen. Det var längesedan vi presterade det. Vi hade lite stora svängar på en del ställen då Eo låser sig lite på hindren och drar iväg och farten i slalom måste vi träna på. Vi har en alldeles för långsam slalom och med att självförtroendet ökar så kommer Eo att trycka på bättre framåt mellan hindren också. Malin och Ronja fick bättre svängar och har en snabbare slalom än vi och klådde oss på tid. De är på gång nu och det är så roligt att se.

Det var en passage i banan som jag inte riktigt fick till med vare sig Eo eller Peg som jag också körde ett lopp med och det var, ni får ursäkta min fina teckning jag har inget fint banritarprogram, mellan 7-9. Jag fick inte till bytet ordentligt så jag kunde förbereda svängen inför nummer 10 vilket resulterade i att hundarna flög över 9 och fick en väldigt vid sväng till nr 10. Jag såg inte någon som fick till den svängen ordentligt.

Det ser kanske inte så svårt ut på ritningen men avstånden var så att det var på håret att man hann till rätt plats om man hade en snabb hund. Denna kombination blir det nog att slipa på vid nästa träning. Testa bakombyte, framförbyte och blindbyte, vilket blir bäst och snabbast. Tidtagning är det som gäller.