Jag och Eo laddar inför vår start


Nu är vi hemma och mellanlandar i Åker innan vi i natt drar vidare till Gotland för lite semester och i slutet av veckan nya agilitytävlingar.

Agilitytävlingarna ja.. Jag kan ju inte låtsas som om jag är nöjd med mina resultat med tanke på att vi har diskat oss i mer eller mindre varje lopp. Det jag är mycket glad över är att Eo har verkligen sprungit varje lopp och det var inte förrän sista hoppklassen vi hade lite kommunikationsproblem. Det var inte så konstigt, både jag och Eo var väldigt trötta. Jag överlät sista dagens tävlande åt Tommy. Efter fem dagars tävlande var jag slut helt enkelt.

Det jag är mindre nöjd med är att Eos självförtroende inte tycks smitta av sig på slalomen. Det är fortfarande utan tvekan det allra svåraste hindret och har så alltid varit för den lilla prinsessan. Det var enbart en dag av sex dagar som hon var klockren på slalomen. Det är lite jobbigt måste jag säga. Kontaktfälten har varit lite blandade. Hon tjuvar på balansen och jag har tappat henne minst två gånger på balansen när hon bara ökar och ökar och inte har en tillstymelse till att stanna. Grr..

Det jag är otroligt nöjd med är att Eos och mitt självförtroende trots allt har ökat och jag måste jobba vidare på detta spår nu. Jag tycker att jag har tagit ett Stoort kliv framåt i min handling genom att vara superfokuserad och väldigt lugn när jag har kört mina lopp och tagit ett hinder i taget. Det är snarare så att jag har varit alldeles för passiv i min handling. När hände det senast... Med Peg är jag supernöjd för jag har styrt hennes lopp och inte som det brukar vara.. att Peg styr. Det var bara första agilityloppet som Peg var helt galen och struntade fullständigt i mig, men i nästa lopp var jag mer bestämd och jag bestämde hela loppet. Vilken härlig känsla.. Peg har förövrigt varit kanon att köra dessa dagar. Jag var lite passiv i vissa byten och direkt är man körd.. Det går undan när Peg kör. Kul men svårt..

Något som är super roligt är att Eo tycker det är så häftigt med blindbytena. Hon är så nöjd över att slippa framförbytena. Hon är klockren i bytet och hon laddar extra, det är häftigt. Eo slipper nu att vi hamnar front mot front och hon slipper mina trassliga, tröga fötter som inte byter fort nog så hon vet var hon ska. Vid blindbytet går ju fötterna rakt fram hela tiden men hon korsar ju bara min väg bakom mig. Passar prinsessan utmärkt.

Gissa om hunden rev..


Till sist vill jag gratulera alla Strängnäsekipage för en strålande insats i Bergslagen.. Jag kan inte ens räkna till alla pinnar ni kammade hem under veckan som gick... SLKK är på rejäl frammarsch i agilitysverige :)