Idag är en sådan där dag då inget är bra. Jag vaknade upp med en olustig känsla i kroppen och är allmänt seg och inte har lust till någonting. Inget är bra. Mycket beror på att Isak åkte hem igår och det gör så ont. Jag saknar honom så sjukt mycket. Inget är detsamma utan honom.

Inte blir det bättre av att Tommy har varit i Rättvik och har tävlat och det inte gick jättebra. Han var nöjd men det gnager mig ändå att det var slalomfel som Eo fick. Sista klassen hade hon visst vägrat ut sig på slalom. Jag blir så ledsen för jag vet inte vad vi kan göra åt det. Hon är superduktig på resten av banan och springer som en gasell, men vad gör väl det när slalomen förstör allting. Så här har det alltid varit och det känns som jag har provat det mesta. I perioder så funkar slalom hyfsat och så helt plötsligt är den katastrof igen. Jag fattar ingenting. Undrar om det är någon mening att hålla på med agilityn egentligen. Det känns mest som vi kastar ut en massa pengar på ingenting. Vi får ju sällan till det på tävling så vi kan lika gärna hålla oss till träningen. Våra nollor är lätträknade.

Pana hade lätt kunnat varit i klass 2 om inte till och med klass 3 om vi hade handlat hunden bättre på tävling men det känns som något fattas och jag vet inte vad. Tävlingsrutin har jag ju så det räcker men det kanske är den sista viljan som har falnat. Det där lilla extra.. Jag får verkligen tänka över det här, vad det är som driver mig till att fortsätta.