Nu börjar jag få lite panik faktiskt att det aldrig blir vår. Vi har så mycket snö kvar och man blir bara deprimerad för man kan inte ta sig ut någonstans förutom på trista smutsgråa översandande trottoarer. Jag har ingen lust att gå där, jag längtar till skogen.. Det var föresten inte förrän några dagar sedan som vägen jag kör varje dag till jobbet blev helt snö och isfri.. helt otroligt.

Jag är ganska bra på att jaga upp mig själv när det gäller att göra saker när man inte kan eller att det är svårt att göra. Som vallkursen, jag längtar så jag håller på att dö till att få komma ut på barmark och försöka valla lite igen. Jag vet att det går att valla lite nu med men det är solen och vårdoften jag vill åt också. Dessutom har jag börjat luska information angående geocaching som jag vill att familjen ska testa på. Det verkar hur roligt som helst. Det finns ju en himla massa olika svårighetsgrader och man kommer ut och letar "skatter" i olika terränger. Jag tror att Isak skulle tycka det är superroligt och vi kan alla i familjen, inklusive hundar, deltaga. Man väljer mycket själv vilken svårighetsgrad man vill ha. Men som sagt, då måste snön försvinna innan vi kan ge oss ut. Det finns "skatter" gömda över hela Sverige och i hela världen, dessa hittar man på en speciell sida som jag har förstått det. Det gör ju att när vi reser land och rike runt på somrarna på agilitytävlingar kan vi även roa oss med att leta "skatter" i det området vi befinner oss i just då.

Vi får väl försöka börja lite smått i området runt omkring där  vi bor så får vi se hur svårt det är och hur mycket tid det tar.