Nu när vallkursen närmar sig och jag söker information angående vallningen så kommer det massor av funderingar upp i mitt huvud. Jag tror i och för sig de flesta löser sig när man får gå ut och jobba mer praktiskt och kursen är på 10 gånger. Alltså blir det vallning mer kontinuerligt jämfört med en helgkurs som blir mer intensiv. Jag letar filmer för att kunna kolla på. Jag har funderat mycket över hur jag vill ha det i vallningen. Jag har ju väldigt svårt med allt som har med hot att göra och som jag har upplevt hittills används detv mycket i vallningen. Jag har ingen gratis pondus alls och jag har svårt att använda rösten på "rätt" sätt. Att ta i och "bestämma" över min hund är inget som jag kan eller vill utan jag vill försöka hitta hur jag ska göra för att min hund ska förstå vad jag vill och samarbeta med mig. Jag vet att jag kommer att få "ta i" lite med Pana för att hon överhuvudtaget ska lita på att jag vet vad jag sysslar med men jag vill att det ska kännas ok i magen om ni förstår vad jag menar. Jag vill inte ha en hund som är rädd för mig eller stänger av sina kanaler för att det blir obehagligt. Då får vallningen faktiskt vara om jag inte kan lösa det på något annat sätt.

Först och främst måste jag veta hur hunden ska röra sig gentemot fåren och mig, även hur hunden ser ut när den gör rätt så jag kan belöna, stärka, hunden i exakt rätt ögonblick och det är inte lätt när man är nybörjare. Jag har några valltävlingar som jag bokat in som jag ska åka och titta på för att se så många hundar som möjligt när de jobbar och förhoppningsvis få ut något av det, sedan är det kul att få gå en kurs som håller på i åtminstonde 8 veckor framåt så man hinner reflektera och diskutera med de andra deltagarna vid varje kursgång. De vallkurser jag har gått innan är korta intensiva helg/dagkurser och när jag sedan kommer själv till vallhagen vill inget fungera.. ha ha..

Nu kan jag få hjälp vecka till vecka.. Åhh vad jag längtar. Jag vet att jag kommer riva mitt hår och gråta av frustration men jag ska försöka vara modig och ha tålamod så jag inte lägger av. Jag har tyvärr allt för lite tålamod, ännu värre är det med något som jag inte kan. När jag tränar agility så har jag ett helt annat synsätt för där vet jag de olika utvecklingsstegen och hur jag vill att det ska se ut i slutänden. I vallningen är jag helt utlämnad och disorienterad. Som jag skrev i förra inlägget, vad är svårt och vad är relativt lätt inom vallningen? Vi får se helt enkelt och jag ser fram emot att lära mig något som är främmande för mig.  

Jag önskar jag var lika modig nu som jag var i början av mitt hunderi. Då var allt enkelt, det var väl bara att gå ut och träna.. Ja och tävla var väl inget konstigt.. Det var bara ut och testa. Idag är jag skitskraj för att tävla, varför vet jag inte för det gick ju bra med min första hund som jag tävlade framgångsrikt med inom framförallt lydnaden. Kanske för att jag nu vet allt hunden bör kunna innan man går ut på en tävlingsbana som jag inte tänkte på tidigare. Jag skapar en typ av prestationsångest och lägger stor press på mig själv, den kommer inte från någon annan. Ju mer jag lär mig desto mindre kan jag, känns det som ibland. Men kanske, kanske vågar jag mig ut och gör ett VP med Pana om jag och vallningen kommer överrens vill säga.. Annars skickar jag Tommy :P 

Här är videon från vår vallkurs förra året. vi har knappt sett får sedan dess.