Just nu så saknar jag mina hundnördskompisar så otroligt mycket. Jag har ingen här i Strängnäs som jag kan nörda hundar ihop med på det sättet som jag gjorde i Munkedal. Tommy, han tröttnar efter några minuter. Typiskt killar.. I Munkedal träffades vi hundnördar ofta och pratade och tränade hund i flera timmar. Promenerade och pratade hund, kollade på agilityvideos och analyserade tills vi stupade. Vi samlades och åt god mat och pratade givetvis hundträning. När den aktuella tävlingskalendern för kommande år publicerades brukade vi träffas för planering av det kommande tävlingsåret tillsammans.  

Det är så svårt att ha den drivkraften själv hela tiden och jag tappar den i perioder när jag är själv och inte får den inputen som jag är bortskämd med. Detta blir då mina små snoopdoggydogar lidande av och vi hittar inte på så mycket konstiga saker längre och det viktigaste är allt är planeringen och framförallt utvärderingen av träningen som jag tappar. Som sagt, Tommy är inte så road av detta och han tycker jag är skitjobbig när jag babblar om mina funderingar runt en massa, enligt honom, oviktiga saker.. Han kör mest på i sin träning och det funkar bra för honom men jag har svårare för det. Jag vill gärna reflektera över varför jag gör vissa saker. Det är vid denna årstiden när man inte kan vara ute och träna på samma sätt som jag saknar det extra mycket för det är då all planering av nästkommande år började dyka upp och en massa konsiga ideér om olika typer av kurser man kunde anordna och så vidare. Nu får jag försöka nörda själv och det är inte lika roligt.