Vallning

Igår var det det femte tillfället vi var på vallkursen. Man kan tycka att det borde ha hänt någonting med vår vallning, och det har det. Dock inte åt det håll jag hade önskat. Pana har verkligen förändrats, jag trodde att hornen skulle växa ut och att hon skulle tända till ännu mer men det har blivit precis tvärt om. Jag fattar ingenting... Hon orkar inte koncentrera sig mer än någon enstaka minut och hon slutar bitvis att valla och äter fårbajs. Hon vallde till och med bättre när hon var helt färsk på fåren. Men inte kan väl instinkten bara försvinna sådär? Jag är väldigt förvirrad.

Detta visade sig väldigt tydligt när hon var i den lilla fållan och där trivdes hon inte. Antagligen tyckte hon inte om att det var så trångt så hon inte fick utrymme och att där inne blev det lite mer press på henne och då slutade hon valla. Hon är väldigt mycket mer känslig än vad jag trodde. Vi gick sedan ut i den långsmala fållan där det finns mer utrymme och där blir "halvmånarna", henne och min, tydligare och hon jobbade på mycket bättre.

Nu är det viktigt att vi kommer iväg och vallar mycket mer ofta än vad som sker nu. Helst skulle jag vilja ha några får utanför husknuten men tyvärr så är det inte möjligt just nu. Dessutom har jag Vincent som inte riktigt har börjat få några invanda rutiner ännu men vi ska ändå försöka komma iväg minst två tillfällen nu i veckan innan nästa kurstillfälle. Jag ska enbart låta Pana få jobba med fåren på sin sida och försöka öka tiden hon vallar med fokus och få upp intresset för fåren ordentligt igen. Igår kändes det inte som min hund i fårhagen. Hon var väldigt barnslig och ointresserad. Får hoppas att instruktörerna inte ger upp hoppet om mig och då måste vi allt visa att vi är villiga att lära oss trots att det känns väldigt motigt just nu faktiskt. Jag blev väldigt deppig av att det kändes så illa och jag har inte riktigt några verktyg just nu att lösa situationen men det är väl bara att jobba på och hoppas att det släpper.


Kommentarer
Postat av: Jenny

Hej



Jag tror inte du behöver bekymra dig över Pana's vallning.:-)

Kate gör precis likadant när jag ökar pressen på henne. 'Ner i backen med huvudet och ät fårskit.' Jaja, såna är de små liven.;-)

När jag började med vallningen så hade jag väldigt svårt att se att jag satte extra press på hunden lite då och då. Det slutade med att min tränare stod och gastade på mig varje gång det hände att jag pressade mer vid fel tillfälle. Det tog inte lång tid innan jag fattade hur och var jag ökade. Det är ju så lite som behövs för att pressen ska ökas. Gamle Bamse hade tur ändå att han är så stark att han klarade min påtryckning ok. (tur att det var han som var förstahund:-))

Kate är bra mycket känsligare. Tar jag ett steg på några centimeter förlångt så jag ökar pressen så börjar hon maniskt att äta fårskit.



Ta det du lugnt och vänta ut Pana. Hon är ung än. Kom ihåg att låta henne bara följa dig och fåren utan några ljudliga kommandon. Bara kroppsstyrning (och lite röjröj runt fåren ;-)inget farligt mot bälerna bara) så hon slappnar av.

Ge henne uppgifter att lösa på egen hand. Det är nåt jag fått göra med Kate när det ibland blir fetvadd i hennes stackars huvud. Jag ställer ut fåren på nåt ställe på nån åker och sen får hon kommandot 'Hämta'. Inget höger eller vänster. Ingen styrning runt objekt eller hinder, det får hon sköta själv. Det brukar funka fint på henne. Hon slipper pressen från mig men jag finns till hands om hon behöver min hjälp.



Kram Jenny

2011-05-25 @ 14:53:26
URL: http://borderlites.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0