Blogglusten är lika med noll fortfarande. Jag tycker att tiden bara springer ifrån mig och jag hinner inte med någonting. Just nu känns det som jag enbart jobbar och sover.

Isak är nu mitt uppe i sin handbollssäsong och jag måste säga att det går över förväntan för min bästa handbollskille. Vilken utveckling han har genomgått detta året. Han är ruskigt duktig och har utvecklats enormt när det gäller självförtroende och spelstil. Det säger jag inte enbart för att jag är hans stolta mamma.. Resultaten talar för sig själv när han leder skytteligan så här långt och får stort förtroende i spelet av sina tränare. Min duktiga prins!!

Hundarna får sin dagliga motion och vi tränar en del men inte så mycket som tidigare. Vi har dragit ner lite på träningen nu när det enbart är en tävling kvar på säsongen, Rättvik. Där kommer jag och Eo enbart köra lag då vi är medlemmar i ett nytt lag som heter Tribond. Vi är 4 st trefärgade shelties. Det är så gulligt när vi tränar tillsammans, en hel bunt med galna trefärgade shelties som rusar runt som blixtar på banan. Peg ser fin ut i kroppen efter sin Erlichias och hoppas att hon är fit for fight i Rättvik.

Vi har hunnit med en helgkurs för Annica Aller igen. En fortsättning från i våras och shit vad kul det var. Vi fortsatte att träna på blindbyten som Eo tycker är ashäftigt. Hon svarar så fint på dem och när jag använder dessa så kan jag springa mer på banan och blir inte stillastående vilket gör Eo osäker. Vi tränade även vidare på tajming, som är så viktigt.... Jag är väldigt nöjd efter helgen med Annica. Det känns som jag och Eo gick några steg framåt till.

Pana fortsätter att träna slalom och vi har lagt på hinder före och efter 4 pinnars slalom och försvårar ingångarna allt efter som. Hon är så duktig och har en skön stil. Enfots isättning och hukande kropp vilket gör att det går fort genom pinnarna. Vi fixar lite med kontaktfälten och har varit lite slöa med träningen där faktiskt. Detta är tänkt att det ska ändras på i vinter. Vi kommer väl låta de stora hundarna få vila lite och lägga lite mer krut på Pana i vinter. Hon är en liten räddfis uppe på balanshindren så det är nästa stora steg att få henne att känna sig säker på balanshindren. Jag har alltid bara tränat nedfarter och inte låtit henne gå över några hinder och det får jag sota lite för nu. Hon var helt skakig och ville inte gå över. Så mycket för den tuffa lilla tjejen.. A-hindret fixar hon men i alldeles för hög fart så hon hinner inte stoppa på andra sidan.. Hon tar A-hindret i 2 språng, så tekniken där får vi fila på. Gungan tar jag inte ens upp henne på förrän hon är säker på balansen. Jag släpar ut Pana på allt som rör sig så hon ska få vänja sig vad att marken inte alltid är still vilket jag hoppas kan underlätta för gungträningen i framtiden.

Vallningen ligger lite på is då jag försöker bearbeta min tanke och bestämma mig för hur jag ska och vill göra. Det är så svårt. Jag kan inte sticka under stol med att jag har väldigt svårt för det "hårda" klimatet.

Det var en liten uppdatering. Hoppas jag får tillbaks bloggmotivationen snart då tanken lite är att det ska vara en enklare typ av tränings och familjedagbok för mig själv. Det är kul att gå tillbaks och kolla på de tidigare inläggen och minnas tillbaks till vissa dagar. Fotograferingen har som mycket annat också legat lite på is då jag inte är supernöjd med den nya kameran. Det kan bero på objektiven och jag sparar nu till åtminstonde ett nytt objektiv och hoppas jag blir nöjdare efter det.