Just nu tycker jag det är så svårt att veta vad som blir bäst i träningssyfte. Träningen blir inte direkt kontinuerlig under vintern. Dels för att vädret inte tillåter det och dels för att min motivation minskar när det är svinkallt och blåsigt. Visst har vi tillgång till ridhusträning men det är inte alltid man har möjlighet att åka dit varje gång. Det jag funderar mest på är vilket som faktiskt är bäst under vintern. Att låta hundarna vila ordentligt och bara hålla igång med promenader och lite småpyssel eller faktiskt träna ordentligt när man väl får tillfälle att träna?

Det känns lite meningslöst att träna ordentligt när man väl får möjlighet för man utvecklas inte särskilt utan man stampar på samma ställe hela tiden men samtidigt är all träning bra. Jag är lite klyven för samtidigt som jag vet att det är bra för alla parter att vila så får jag dåligt samvete över att jag inte tränar. Det är väl mest Pana som tycker att det är orättvist och skulle kunna vara ute och träna i vilket väder som helst. Peg och Eo, framförallt Eo, tycker att det är helt ok att ligga inne i värmen och sova. Eo vill vara ensam, utan jobbiga Peg och Pana, i sovrummet och bädda ner sig i sängen. Gottegris..

Förra vintern hade jag inget dåligt samvete över träningen för då var det ingen hund som kunde vara ute i den -17 gradiga kylan, men än så länge är det inga problem att träna för kylans skull i alla fall. Det som tar emot lite också är att det är så mörkt heeeeela tiden. Vi har bra belysning på vår klubb men det går inte att jämföra med dagsljus och vissa saker vill man träna i dagsljus, som balanshinder med en liten harig brun BC.

Pana och brorsan Rim på lekdejt i -17 gradig kyla i ett grustag i Södertälje i Januari