Lättnad

Ja, denna helgen har inte precis blivit som jag väntat mig. Hela helgen var planerad i mer eller minsta detalj vad som skulle göras. Denna plan grusades direkt på fredag natt. Vi gick och lade oss tidigt för vi skulle upp tidigt på lördagen, jag vaknade med ett ryck strax innan elva av att Eo gjorde ett ryck och sedan kom upp till mig vid kudden. Hon skakade i hela kroppen och var helt disorienterad och var inte riktigt kontaktbar.

Vi ringde genast Strömsholm och de trodde att det kunde vara ett epilepsianfall, men jag var tveksam då det höll i sig ett bra tag. Vi fick som råd att ta det lugnt och försöka få Eo att slappna av. Hon slappnade av lite och slutade att skaka men hon vilade aldrig. Hon bara låg och stirrade och dreglade. Efter ca 1 timme så ringde jag Strömsholm igen och vi åkte in. Eo skakade och krampade lite. Jag tog Eo och åkte till Strömsholm och hon kräktes på vägen in, vilket jag tror i efterhand var väldigt bra.

När vi väl kom dit var kl 2 på natten fick vi komma in till veterinären direkt. Eo hade då stressat upp sig när vi kom dit och skakade än mer, framför allt såg man det på huvudet då öronen rörde sig oavbrutet och hon pendlade liksom fram och tillbaks med huvudet. Det var så läskigt och jag var livrädd. Eo kunde inte stå eller röra sig för hela bakdelen var helt vinglig så jag fick bära henne hela tiden. Jag var verkligen rädd då det inte var länge sedan vi miste Jason och det var lite samma symptom men den vingliga bakdelen.

Veterinären kollade över henne och vi tog en massa blodprover och Eo fick kramplösande medel och det var verkligen det läskigaste av allt. Det var även stesolid (lugnande) i det kramplösande och man kan bli lite snurrig av det vilket Eo verkade bli men istället för att slappna av så fick lilla kontrollbehovssheltien panik. Ögonen rullade och hon spjärnade emot i hela kroppen. Mina tårar bara rann och jag var så maktlös. Veterinären och djursjukvårdaren var fantastiska och förstående. De vet att sheltien inte är den mest tuffa och är av den känsliga rasen och de släckte lampan och jobbade i enbart lite ljus för att Eo inte skulle stressa mer. De lät även oss att vara ensamma mellan blodproven för att Eo inte skulle stressa allt för mycket och djursjukvårdaren och veterinären var hela tiden väldigt försiktiga.

Proven visade lite olika avvikande svar och de vill behålla Eo under natten. Först ville de få henne att sluta krampa och ge henne dropp för att se om värdena jämnade ut sig. Det var extremt tufft att lämna henne där utan att veta vad som hade orsakat kramperna och dreglandet. Förmodligen har hon blivit förgiftad, men av vad? Jag fick åka hem utan hund och de sa att om det blir värre så ringer de. Jag kunde inget mer göra så det var bara att köra hem och vänta på besked. Jag var hemma igen halv sex på morgonen. Tommy och Isak gick upp några timmar senare och åkte till innebandyträningen som idag bestod av föräldramatch medan jag sov. Jag vakande senare på dagen men hade en sprängande huvudvärk efter nattens bravader och de få timmarna sömn. Hela dagen gick vi som ett töcken och till slut fick vi prata med veterinären.

Eo mådde mycket bättre och värdena började rätta till sig men var inte riktigt bra och obalansen i bakdelen fanns kvar. Obalansen hade förbättrats men veterinären ville ändå ha Eo under uppsikt ett dygn till.

Idag söndag så skulle vi köra ner Isak till Finnerödja för att möta upp hans pappa för vidare färd till underbara Bohuslän. Vi tog med mobilen för veterinären skulle höra av sig. När vi nästan var framme ringde hon och sa att Eo mådde bra och hon rörde sig normalt och var pigg nog för att komma hem. Åhh, vad vi var lyckliga.. Direkt vi hade lämnat av Isak styrde vi kosan mot Strömsholm för att hämta hem vår gapiga sheltie. Vilken lycka.

Eo var hur pigg som helst när vi kom och hon var så glad och vi var helt överlyckliga. Eo blev inte ordinerad någon rehab eller något återbesök utan det räckte med att vi åkte till vår veterinär här hemma för ett nytt blodprov om en vecka, tio dagar. Detta enbart för att kolla så lever och njurar klarat den förmodade förgiftningen. Vi kan fortfarande inte förstå vad hon kan ha fått i sig och det är lite frustrerande ifall det är något ute eller inne. Man vill ju förhindra att det händer igen. Hon blev dock ordinerad vila ett tag och just nu ligger den en vacker liten sheltie och sover brevid mig i soffan. Det är så skönt att ha henne hemma igen.


Kommentarer
Postat av: Malin

Fy vad läskigt! Tur att Eo är på fötter igen. Tuffa tjejen!

2010-12-19 @ 20:34:00
URL: http://minhund.cybersite.se
Postat av: Kerstin & Joker

usch vad hemskt! Skönt att det gick bra iaf, håller tummarna att återbesöket visar på en frisk Eo <3

2010-12-19 @ 20:45:41
URL: http://marjoram.se
Postat av: Veronica

Verkligen otäckt! Skönt att Eo är hemma igen och hoppas att hon inte fått några bestående men.

2010-12-19 @ 21:29:25
Postat av: Sandra

Gud vad läskigt, tur att det verkar ha slutat väl iallafall.

2010-12-21 @ 16:08:00
URL: http://www.villemo.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0